Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 J. TH. BRING
trogna vänners sällskap fann han ofta en hjälp mot
svårmodets tankar och brukade äfven åt dem rekommendera samma
botemedel. Merendels var det helt naturligt han själf, som
mest förde ordet, och blef någon af de yngre alltför talför, så
kunde han få höra en skämtsam erinran om skillnaden mellan
vokalerna, de själfljudande, i alfabetet och konsonanterna.
Stundom kunde samtalet bli så lifligt, att man glömde att
äta; Katarina måste påminna därom. Någon gång kunde
det ock hända, att hennes språksamhet kom Luther att önska,
det hon måtte "taga sig tid att läsa ’pater noster’, innan
hon gaf sig till att predika".
Bilden af Luther som vän skulle emellertid icke bli
fullständig, om vi icke läte blicken gå utom vänkretsen i
Wittenberg. Det samlade sig under årens lopp en vidare
krets kring honom, med hvilken han, i hvarje fall tidtals,
underhöll skriftlig förbindelse. Icke få voro d8, som i ena
eller andra hänseendet sökte hans råd och hjälp, Icke sällan
ser man honom fälla förbön, direkt eller genom Spalatin,
hos kurfursten för någon hjälpsökande. Så gäller det t. ex.
1517 "en ung man vid namn Wolfgang, en ärlig yngling,
full af tro och godt hopp" — att han må bli ihågkommen
vid en utdelning af kläder. En annan gång, 1525, skrifver
han till guldsmedskrået i Nürnberg och inlägger ett godt
ord för "en from och väl begåfvad yngling", Andreas
Heidenreich, som från munkståndet vill öfvergå till
handtverk. "Då man, skrifver Luther, rosar denne yngling så
mycket för fromhet och duglighet, så ber jag eder rätt
vänligt om att ni ville vara honom behjälpliga i hans sträfvan
efter att lära edert handtverk, så framt detta kan låta sig
göra, utan att han faller eder till last, ty det är icke min
mening att besvära eder med oförståndiga böner. Jag hoppas,
att vår Herre Kristus vill vedergälla eder med sin rika nåd".
Vid ett annat tillfälle skrifver han till kurfursten och
bönfaller för en präst, som ej får ut sin lön och därför måste
tigga sig brödet; han hade en gång varit Luthers skolmästare.
Detta blott några få exempel på sådant, som tydligen ofta
förekom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
