Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUTHEE — VÄNNEN 229
En särskild, ingalunda obetydande grupp bland Luthers
bref utgöres af dem, som man med ett gemensamt namn
kunde kalla "tröstebref". Ån är det någon enskild betungad
eller lidande, som han söker trösta och upprätta; än
hänvänder han sig till en hel församling eller en krets af
sådana. Så t. ex. sänder han 1525 ett långt bref till de kristna
i Bremen med anledning af en evangelisk kristens
martyrdöd. Bl. a. säger han där: "Att dö för Guds ords och för
trons skull, det är den dyrbara, kostliga och ädla död, som
ensamt tillkommer Guds barn, ty därtill hör ock detta, att
man dör för de orättfärdiga och i döden beder för dem,
liksom ock Kristus gjort detta". Luther manar därför till att
vara glad och tacka Gud, om man aktas värdig att lida för
evangelium, och särskildt ger han de kristna i Bremen den
9:de psalmen i Psaltaren att trösta sig med, bifogande till
sitt bref en utläggning af densamma. I ett bref af 1527 till sin
vän Agricolas hustru uppmuntrar han henne med, att Kristus
är henne nära och hjälper henne i hennes lidande. " Om du
blott allvarligt och af hjärtat ropar till honom, så var viss
på, att han hör dig; ty du vet ju, att han alltid hjälper,
styrker och tröstar alla dem, hvilkas håg är vänd till honom.
Så var nu frimodig och betänk, att han ju själf har lidit
långt mera för din skull, än du någonsin kan lida för hans
eller för din egen skull!"
Särskildt gripande är ett tröstebref, skrifvet 1528 till
en för oss okänd person, som tydligen — liksom en gång
Luther själf — råkat i svåra själsbekymmer genom tanken
på förutbestämmelsen till frälsning eller förtappelse. Här
kunde Luther om någonsin "genom den tröst, han
själfund-fått af Gud, trösta" en annan nödställd själ. Luther pekar
då på "Guds eviga vilja att göra alla människor saliga;
han vill ingen syndares död; hans nåd sträcker sig från
solens uppgång och nedgång; han är rik öfver alla, som
åkalla honom; till alla och öfver alla, som tro, kommer
rättfärdigheten. "Räkna efter — säger han — om icke
äfven ni hör med bland dem, som kämpa under syndare-fält*
tecknet. Edert eget hjärta måste ju öfverbevisa eder därom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
