Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 J. TH. BRING
och ni måste ju känna i edert samvete, att ni hör med bland
dem... Så lägg då denna ångest och förtviflan å sido, ja,
drif den helt på dörren och gif den såväl som dess
upphofsman, djäfvulen, respass. Ty när sådana tankar vilja falla eder
in, så tvifla icke på, att de komma från den onde anden; ropa
till Gud om att hädanefter bevara eder för dem; bed honom om
hjälp och bistånd; och tänk så hädanefter lika stadigt och
mycket på saligheten som förr på fördömelsen, och trösta eder med
Guds ord, som är sant och evigt". I det följande pekar Luther
på Kristus, erinrar om Fadrens vittnesbörd om honom vid
hans dop, om hans eget inbjudande: "Kommen till mig".
"Ingen är utesluten, han vare hvem han vill, ja vore
han än den allravärste. Men när alla skola komma, ingen
undantagen, så skynda er också med, och blif icke på trots
stående i de förtappades flock; försumma då icke själf af
förstockelse hvad som hör till er frid." "Gudsord— heter
det längre fram — skall man ej grubbla oroligt öfver, utan
lugnt och stilla böja förnuftet för ordet, tro fullt och fast
på det och icke slå det bort i väder och vind, ej häller gifva
den onde anden makt öfver oss, så att vi låta oss
öfvervinnas och så gå under och förtappas." Slutorden i brefvet
äro dessa: "När vi trösta oss med Guds ord och genom
ordet frigöra oss från djäfvulska tankar, så uppnå vi
därigenom Guds nåd; och när vi upplyfta våra hjärtan till en
viss och fast tro på, att vi hafva syndernas förlåtelse, så
blifva vi rättfärdiggorda efter löftena i och genom Kristus,
som den helige Paulus vittnar (Gal. 3:22), d. ä. när
förskräckelse griper oss och vi hvarken kunna se väg eller
stig, så resa vi oss åter upp genom tron, som stöder sig
på Guds löften om Kristus eller i Kristus. Amen".
Det var dyrbara gåvor, Luther stundom kunde skänka
sina vänner — om man nämligen mäter dem icke med
penningvärdets, utan s. a. s. med lifsvärdets måttstock.
Ett exempel till sist! När han 1530 vistades i Koburg, sände
han därifrån till en sin vän i Nürnberg, abt Friedrich
Pisto-rius, en utläggning, som han just skrifvit, af den 118:de
psalmen, åtföljd af ett så lydande bref: "Nåd och frid i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
