Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 ERIK AURELIUS
att Jesus är Kristus, den i GT utlovade Israels Messias"
(s. 500), och de nämnda talsamlingarne äro af förf. "anförda
i ett historiskt-apologetiskt syfte". Förf. visar bl. a. på
bergspredikan. "Är det icke i bestämd motsats mot
fariséernas och de skriftlärdes rättfärdighet, Guds rikes
rättfärdighet framställes i den första talsamlingen?" (s. 504.)
Jag kan ej förstå annat än att förf. här gjort sig
skyldig till en felsyn. Man kan väl häfda, att evangelisten
med sitt verk vill det ofvan framhållna; och ett
apologetiskt drag fick ju traditionen tidigt inom församlingen. Men
kan icke evangelisten därför ha öst ur olika källor? Och
vidare: bör icke det syfte, som förf. ofvan anger som
evangelistens med bergspredikan, helt enkelt skrifvas på Jesu
räkning? Hans förkunnelse har ju denna signatur från
början, den går starkt till angrepp på fariséernas och de
skriftlärdes rättfärdighet. Alltså: l:ste evangelisten må aldrig
så mycket ha haft ett historiskt-apologetiskt syfte med sitt
verk, det hindrar ej, att till grund för hans framställning
bl. a. kan ligga en källa, som själf icke haft någon annan
tendens än att helt enkelt återge Jesus-ord, så som de
lefvat i minnet från början hos hans trogna, och naturligtvis
då med de olika syften, som voro dem medfödda.
5. En andra hufvudpunkt i det synoptiska problemet
är Lukas-evangeliets förhållande till Markus och Matteus.
I antagandet att Lukas känt och användt Markus-ev. kan
förf. naturligtvis räkna med allmänt instämmande. Förf.
uttrycker sig här först mycket försiktigt (s. 473): skäl kunna
"anföras för att förf. (Lukas) möjligen kännt Mk." men
"skäl finnas dock även, som kunna göra en tveksam", om
detta varit förhållandet. Förf. undrar nämligen öfver,
hvarför Lukas, om han verkligen känt Mk., "icke alls gjort
något bruk av det myckna, som meddelas Mk. 6: 45 — 8: 26"
S. 540 öfvervinner förf. emellertid denna tvekan och
förklarar utelämnandet af dessa Markus-perikoper hos Lukas.
Hans omdöme lyder också s. 539 kategoriskt: "I fråga om
Lukas’ kännedom om Mk. kunna meningarne icke vara
delade". Icke blott, att hufvudmassan af Markus-stoffet åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
