Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den litterära hållning, Brasks psalmtolkningar i
synnerligen hög grad besitta, tyder på en utvecklad smak och
betydlig teknisk färdighet. Jämförd med sina samtida bland
de svenska psalmdiktarna visar han sig särskildt säker i
behandlingen af metern. Hans goda versbehandling och i
allmänhet hans herravälde öfver språket borde kunna bereda
honom en plats i vår litteraturhistoria bredvid Spegel och
Lucidor och framför Swedberg och Arrhenius, hvilka dock
såsom originalskalder äga ett odisputabelt företräde framför
den nästan uteslutande som öfversättare verksamme Brask.
Det är ej utan sitt intresse att iakttaga, hur stor
uppskattning Wallin visade denne eljes okände poet: af de sexton
Brask-psalmer, 1695 års psalmbok upptagit, behöll Wallin ej
mindre än fjorton (Beckman räknar tolf, emedan n:r 156 och
463 ej på hans tid upptäckts i någon af Brasks skrifter). Efter
de förändringar, Swedberg låtit dem undergå vid sin
psalmboksredaktion, ha Wallin och hans medhjälpare i allmänhet
ej tyckt sig mycket behöfva förbättra deras gammalmodiga,
men också kraftfulla och klangrika språk. De mest sjungna
stroferna i Brasks psalmer ha till stor del fått bibehålla
nästan samma lydelse, som han själf gifvit dem, t. ex. 109:
7, 8; 137: 6—8; 192: 5, 6; 230: 8; 413: 1, 7. Och äfven
där större förändring skett, har den både ur innehållets
och formens synpunkt gjorts med sådan omsorg, att den
ålderdomligt trohjärtade prägeln alltfort bibehållits. Schartau
räknar regelbundet Brasks psalmer i 1819 års psalmbok till
de "i någor måtto förbättrade", hvilket ju i hans mun vill
säga mycket.
Så okända äro Brasks öden, att ej ens hans dödsår är
bekant. Man kan blott gissa sig till den ungefärliga
slutpunkten för hans lifslopp. Af Swedbergs bref till Spegel
17 juni 1691 (anfördt af Herman Lundström i Kyrkohist.
Årsskrift 1900, sid. 143 f.) ser man, att Brask då var död
(han nämnes där "sahl. Brasken"). Kanske var han afliden
redan 1690, då "Sång-Lust" utkom. Vid diskussionen i
kanslikollegiet den 27 maj 1695 angående den då aktuella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
