Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 LITTERATURANMÄLAN
fylldt. Vi lia fått Eklunds »Vår kyrkopsalm» och nu senast
Söderbergs »Den kristna psalmen».
Denna vår senaste psalmhistoria är en alltigenom fin bok.
Ädelt, måttfullt och harmoniskt flyter språket fram. Detsamma
kan sägas äfven om innehållet. I stoffets fördelning, kritikens
skuggor och dagrar, i tankar och stämningar — i allt möter
man detta måttfulla och väl afvägda, som dock ingalunda är
kyligt reflekterande utan fullt af värme och hänförelse, fastän
denna kommer fram på ett diskret sätt.
Särskildt tillfredsställande är, att förf. har sinne för både
skönhetsvärdet och uppbyggelsevärdet i psalmerna, så att båda
dessa moment utan afkortning komma till sin rätt. Detta är
visserligen ett conditio sine qua non för all psalmkritik. Men
det har tyvärr ofta varit så, att psalmbedömarna ensidigt
lutat åt endera sidan. Och hvarje tid har haft sin ensidighet.
På 1800-talet mätte man psalmernas värde efter innehållet, men
på 1900-talet har det formella intresset till den grad tagit
öfverhand, att det stundom känts, som om den nu lefvande
generationen saknade förmåga att rätt värdesätta kristlig troskraft
och kristlig innerlighet i psalmen.
Enkelt, klart och varmt skildrar förf. psalmhistoriens olika
perioder och psalmskaldernas individualitet, allt med
utgångspunkt i tidsförhållandena och psalmisternas upplefvelser. Boken
ger därigenom ej litet af god kyrkohistorisk kunskap och får
häraf ökad betydelse såsom folkbok.
Blott ytterst sällan har anmälaren funnit lust att reservera
sig. Ett sådant fall föreligger beträffande fornkyrkans sång.
Att denna varit »enkel och konstlös» är troligt, men till att
kalla den »torftig» saknas, synes det mig, bärande skäl. Den
grekiska sångens och musikens kända rikedom, jämförd med
Pauli maning till de kristna att af hjärtans lust betjäna sig af
olika gängse sångformer (Ef. 5:19, Kol. 3:16), måste ha
samverkat till den sångens blomstring, som Eusebius omtalar. Att
de första kristnas sång efter dåtidens allmänna fordringar gaf
ett skönt intryck, framgår af Uppenbarelsebokens framhäfvande
af sången såsom ett hufvudmoment i himmelens salighet. —
Af Augustini yttrande om samtidens kristna sång torde inga
säkra slutsatser kunna dragas. Dels kan det, som han nämner,
afse något lokalt eller en temporär degeneration, och dels kan
det vara ett starkt uttryck för den ambrosianska sångens
öfverväldigande skönhet.
Härmed nekas ej, att den fornkristna sången äfven formellt
trädt i medvetet motsatsförhållande till den* hedniska. Så har
nog varit fallet med de kristnes begagnande af musikinstrument,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
