Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 Gillis p:son Wetter
och fråga, i hvad mån de skilda religionstyperna fylla detta
behof".1 Hvad här är uttaladt, återfinnes noggrannare utfördt
i samme författares arbete om Natürliche Theologie und
allgemeine Religionsgeschichte.
Med en dylik åsikt står Söderblom ingalunda ensam;
man skulle kunna säga, att det är den gängse. Men icke
desto mindre tror jag, att den hvilar på en begreppsrealism,
som blifvit ödesdiger för hela den problemställning, hvarom
här är fråga, och som det därför torde vara af nöden att
aflägsna, innan vi ingå på det egentliga ämnet.
Det ligger så nära till hands att utan vidare mena, att
allt, hvad vi kalla religion, verkligen är det, och att det
är så enkelt att få tag i religionens väsen, blott vi
undersöka alla dessa företeelser och söka reda på det för dem
lika och gemensamma, alldeles som man ju gör, då man
vill taga reda på innehållet t. ex. i begreppet fisk.2 Söderblom
säger också rent ut3: "Allt som vi kalla religion är, trots
olikheter och motsatser, en sammanhängande företeelse, som
enhetligt måste af vetenskapen bearbetas. Beviset för denna
tes kan egentligen först gifvas genom en utförlig
framställning af religionshistorien. Men i själfva verket behöfver
beviset icke längre utföras. Redan i ordet religion och
religionshistoria ligger en dylik insikt innesluten".
En dylik mening utgår sålunda från det godtyckliga
antagandet, att hvad vi kalla religion, verkligen är en
ens-artad företeelse. I vetenskapen har städse en dylik
begreppsrealism varit af ödesdiger betydelse. Man föreställer
sig, att ordet i sig täcker ett verkligt och ensartadt
föreställningsinnehåll, i stället för att i själfva verket i synnerhet
gängse termer och uttryck under olika tider fått tjäna som
tecken för ej sällan vidt skilda föreställningskomplexer,
där det förbindande gemensamma varit försvinnande litet,
ja ej sällan måste den omständigheten, att en gemensam
1 Söderblom, Studiet af religionen, s. 74 ff.
* Jmfr härtill Adolf Phalén, Ur erfarenhetsbegreppets historia,
i Festskrift tillägnad Vitalis Norström, s. 87 ff.
3 Natürliche Religion und allgemeine Religionsgeschichte, I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
