Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298 Gillis p:son Wetter
Själfva öfvergången från magi till religion, alltså från
det tidigare stadiet till det senare, söker han att förklara
så, att människan så småningom måste hafva upptäckt, att
magin icke räckte till för att förklara naturskeendena, att
den var oförmögen att utföra, hvad man af den väntade:
det blef icke alltid regn, fast regnmakaren ansträngde alla
sina krafter, de heliga formlerna och amuletterna hjälpte
icke alltid. Då vaknade i människan tanken på, att det
kanske var öfvernaturliga makter, som styrde människans
öde; hennes tilltro till sig själf och till hennes makt vardt
grundligt skakad; det var då hennes tanke stannade vid
ett nytt system af tro och handlande, som ersatte hennes
gamla sätt att betrakta tingen. Om hon och hennes
gelikar icke kunde inverka på skeendet, så måste det bero på
att där fanns styresmän, starkare och mäktigare än hon själf,
som, ehuru osynliga, länkade händelsernas gång. En dylik
öfvergång från magi till religion har endast gradvis skett,
och som ett öfvergångsstadium kunna vi betrakta den oss
ej sällan mötande föreställningen om gudarna såsom stora
mager, som besittare af «makten" i högre grad än vi
människor.
Sådan är i korta drag den framställning, som Frazer
ger af religionens och magiens inbördes förhållande. Den
utgår alltså därifrån, att både magi och religion representera
sätt att tänka sig skeendet i världen, hvarvid magikern fattar
detta skeende såsom lagbundet och beroende på opersonliga
krafter, som han söker lära känna för att kunna begagna
dem för sina egoistiska syften; den fromme åter fattar
det såsom beroende af personliga väsen, som tidt och tätt
genombryta ett kanske eljest förefintligt sammanhang, och
han söker nu förmå dessa väsen att länka skeendet efter
hans önskningar.
Den första anmärkning, som här ger sig, är den, att
alla dessa forskare själfva icke tyckas hafva förmått att
konsekvent upprätthålla den åtskillnad, som de sålunda
uppställt mellan religion och magi. Då den primitive, för att
taga ett ex., frågar efter orsakerna till en människas sjuk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
