Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300 Gillis p:son Wetter
den vansinnige o. s. v., allt dylikt var företeelser, som
icke läto inordna sig i den hvardagliga erfarenhetens värld,
och som därför icke kunde tillhöra den; det var då "tabu",
"farligt"; det berodde på "mana", det har "kraft", "makt";
det föreställes nästan som laddadt med ett slags elektricitet.
Den s. k. primitiva fromheten är ofta nära knuten vid
dessa föreställningar; de heliga danserna och riterna,
tabubruken o. s. v. tyckas ofta hänga samman med dem.
Hvarför skulle icke dessa vara att hänföra till religionen, frågar
man, fastän vi här hafva med den opersonliga
maktföreställningen att skaffa? — Forskare hafva förklarat dessa
senares uteslutande från religionen för "en godtycklig åtskillnad,
som ej kommer till rätta med det religiösa fenomenet".
De ha därvid i regel som konsekvens lämnat den religiösa
föreställningen såsom det moment, som konstituerar
religionen, och i stället fallit tillbaka på den religiösa känslan;
en konsekvens, som vi senare närmare skola uppehålla oss
vid.
Ut ifrån våra inledande anmärkningar må här än en
gång betonas, att en dylik invändnings riktighet är beroende
af huruvida den definition, som Frazer ger af religionen, är
så beskaffad, att den innebär ett sammanförande af
företeelser, som endast hafva att uppvisa oväsentliga likheter, under
det att de, som äga mera väsentliga likheter, därigenom
åtskiljas. Det behöfver ju icke än en gång erinras om att
ingenting i sig själft är (heter) religion; religion betecknar
ju blott en grupp företeelser, hvilka äga eller kanske rent
af tros äga en viss gemensamhet. Värdet af ett dylikt
sammanförande af liknande företeelser under ett gemensamt
begrepp är naturligtvis beroende af den mångfald ytterligare
likheter, som dessa sins emellan erbjuda. Skall sålunda den
nyss relaterade kritiken af Frazer träffa sitt mål, bör det
således visas, att de med tabu och mana förbundna
föreställningarna hafva att uppvisa väsentliga likheter med dem,
som Frazer kallar religiösa, och som därför berättiga ett
sammanförande med dem, trots den olikhet, som ligger däri,
att de syssla med opersonliga kraftföreställningar, m. a. o.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
