Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308 GILLIS P:SON WETTER
På detta sätt är väl ock den i antiken en så stor roll
spelande föreställningen om 6 d-eloq avfrpooTuos att förstå. Han
är kanske en fortsättning på den primitive prästen och
medicinmannen, den med den gudomliga kraften "laddade".1
Wilhelm Bousset har i sin recension af Söderbloms arbete2
upptagit dessa tankar till öfvervägande. Äfven för honom
tyckes 7rvsöjJLa (ev. redan i G. T.3) höra till
mana-föreställningarna. Han pekar på tapas ("hetta") i den indiska
religionen och sammanställer det med Tuöp i hellenismen.
Med ett ord sagdt, vi stå här inför ett så vidsträckt
område af mänsklig tanke och känsla, som sträcker sig
genom hela mänsklighetens historia, och som företer sådana
likheter med hvad vi hittills vant oss kalla religion, att
det måste frambringas ytterst starka skäl för att vi skulle
frångå detta språkbruk.
Phos (Gött. gel. Anz. 1916 s. 40—50) framställt den hypotesen, att
ljusets användning i kulten skulle vara det primära, sammanställningen
Gud — ljus åter sekundär (s. 49, 54 o. a.). Jag tror, att det ofvan
angifna materialet — som för öfrigt lätt skulle kunna mångfaldigas —
vederlägger ett dylikt antagande. Att återigen kulten verkat starkt
för utbredningen och förstärkandet af ljustanken (s. 55) är något, som
därigenom icke förnekats och som för öfrigt uttryckligen af mig
framhållits (jmfr s. 48). Ur kultbruken kunna icke dylika företeelser
förklaras, däremot dessa lätt ur de senare. Och äfven det af Nilsson
betonade förhållandet, att lamporna först under kejsartiden blifva
mera vanliga, är vältaligt nog.
1 Jmfr mina antydningar i Der Sohn Gottes.
2 Theol. Eundschau 1916, s. 195 ff.
3 Därför tala enligt mitt förmenande tydligt sådana texter som
4 Mos. 11: 17, 25—29. Anden åstadkommer det ekstatiska talet, anden
låter Sedikia och Bileam och andra förutsäga kommande ting (1 Kon.
22: 24, 4 Mos. 24: 2), fyllda af Herrens ande besegra »domarne»
Israels fiender (Dom. 6: 34, 11: 29 o. a.). Karakteristiska äro ock de
predikat, till hvilka »anden» är subjekt (pfetf, 5 ND, 3 ]HJ, bv *7]Di
m. fl.); en vanlig term är »andens man». Allt detta visar, att vi ha
att göra med ruach såsom »makt», långt ifrån alltid förbunden med
genitiven Jahves (ande). Det är visserligen sant, att profeterna sätta
ruach likasom allt annat i den närmaste förbindelse med Jahve, men
alla spår tyda på att detta är ett senare stadium, och att
ursprungligen ruach tänktes helt allmänt såsom »makt».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
