Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KELIGION OCH MAGI 315
som i själfva verket utmärker ett dylikt
föreställningsinnehåll. Än träda kanske den ena sidan, än den andra i
förgrunden, men — båda måste finnas där för att så att säga
inbördes upphäfva — och understödja — hvarandra. Om
någondera helt försvinner, så upphör därmed begreppets
religiösa karaktär, Gud blir ej längre det enastående, det
osinnliga; så hotar städse inom fromheten det positiva
bestämmandet af Gud och det gudomliga att taga öfvervikten, att
alltså göra guden gripbar för mänsklig tanke och användbar
för mänskligt handlande.
Redan af föreställningens om det gudomliga egentliga
karaktär af negation framgår det, att den positiva
föreställningskomplex, som knytes vid detta ord, kan vara starkt
växlande. På sätt och vis blir Gud, det öfvernaturliga ofta
blott ett ord, som, icke blott hos olika religioner och
individer utan äfven hos samma individ, förbinder sins emellan
mycket disparata föreställningar. Men mer eller mindre
medvetet, mer eller mindre starkt kändt, ha de alla det
ft negativau draget gemensamt, detta att de icke äro af
denna världen, att de innebära något öfvernaturligt, något
som icke tillhör tillvaron här nere, de betyda något blott
i en "högre" mening än den vanliga. Det är visserligen
sant, att detta icke alltid är utreflekteradt, men så snart
den fromme bringas att göra detta, kommer denna sida
ständigt fram. Och hvad som än mer underlättar denna
förbindelse af olika föreställningar, är den starka
känslobetoning, som vidlåder detta ord, och som är ett moment
i all fromhet. Ordet Gud utlöser genast för den fromme
ett visst stämningsinnehåll, en känsla, som på detta sätt
kanske lättast förklarar, huru det är möjligt för människan att,
utan att hon själf märker det, glida öfver från en
föreställning till en annan, som är den förra kanske rent motsatt.
På visst sätt är förhållandet annorlunda, då vi komma
till de företeelser, som pläga kallas magiska, och detta ehuru
alla de moment, som vi nyss nämnt, ännu tyckas finnas
kvar. Äfven i magin hafva vi otvifvelaktigt med
öfvernaturliga krafter att göra. Det synes tydligt på de många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
