Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324 Gillis p:son wetter
sagdt, att det gudomliga ständigt tankes personligt). Guden
blir subjekt, människan snarare objekt. Det är därför så
felaktigt att betona något utilitaristiskt syfte med religionen,
ja öfver hufvud något usyfte« alls. För att använda W.
Windelbandts ord i hans uppsats Das Heilige (Präludien2,
s. 375): I den fromma känslan träder människan i en andlig
lifsgemenskap med det oändliga; men en sådan känna vi
empiriskt blott såsom ett förhållande af person till person.
Därför måste den fromma känslans objekt alltid föreställas
som person.
Så blir religionen det personliga förhållandet mellan
människan och det gudomliga. Känslan har alltid en
egendomlig förmåga, tyckes det, att isolera sitt föremål. Ju
starkare känslan är, dess mera drifvas alla andra
föreställningar i bakgrunden, ja existera knappast längre såsom
aktuella, och det enda medvetna är det känslobetonade
föremålet. Så är det också i fromheten. Människan och Gud
bli det enda aktuellt verkliga. Känslan blir på så sätt,
tyckes det, det hufvudsakliga, föremålet liksom drages på
något egendomligt sätt in i den, afficieras med den, uppgår i
den och blir sålunda ej sällan nästan ett moment i känslan utan
att alltid direkt vara medveten såsom dess föremål. Det är
väl också detta förhållande, som åsyftas af Wilhelm
Windel-bandt (s. 376), då han menar, att "religionen utgår från
känslan af det transcendenta, hvilken transcendenta känsla
nödvändigt utvecklar sig till transcendent föreställande *.
Detta föreställande kan aldrig helt fattas, mysteriet hör till
dess väsen. Känslan af det heligas intellektuella
oåtkomlighet måste upprätthållas, hur mycket än den fromma känslan
måste sträfva att vinna klarhet öfver sitt föremål.
Som vi nedan skola se, går ingalunda alltid den
religiösa känslan före den religiösa föreställningen, minst lika
vanlig är den motsatta utvecklingen. Men hvad jag här
skulle önska betona, är, att det knappast kan kallas en den
religiösa känslans sträfvan, då människan söker vinna
klarhet om dess föremål, och detta därför, att hon då genast
behandlar det transcendenta som objekt. * Religionen är,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
