Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334 Gillis p:son Wetter
got sakligt annat än det, som de bekämpa. Man skiljer
religionen såsom något sant från magin såsom något falsht.
En dylik åtskillnad är, såsom vi ofvan visat, icke berättigad.
Hvad den fromme i själfva verket drager i härnad för
är hans egen värdering af det öfvernatuliga, hans subjektiva
ställning därtill, under det att han klandrar magikerns
behandling af det heliga, som om det vore en sak. Och ut
från värdeomdömets olikhet menar man sig berättigad att
också sluta sig till en saklig differens, alldeles som när man
talar om det rätta, det goda, i motsats till det orätta, det
onda. Religion, fromhet är något godt, därför ock något
sant, i motsats till magien, som är något ondt, därför ock
något falskt, blott och bart vidskepelse. Det är nog detta,
som gjort, att äfven forskaren i regel känt en så stark
motsättning mellan dessa båda ord, att han mödat sig att
dem emellan finna en, som han menar, saklig motsättning.
Man kan taga ett ganska näraliggande exempel.
Fosterland och stat i nationell mening täcka hvarandra i regel.
Det förra är starkt känslomättadt och afficierar nästan
alltid känslan. Det senare är i regel ett fullt neutralt begrepp.
Men ett underkufvadt folk inlägger gärna en motsättning
mellan dessa båda, och lika starkt, som det vid begreppet
fosterland fäster värde, lika starkt olustbetonadt blir
begreppet stat.
Och i själfva verket är det kanske på denna punkt det
beror, att skillnaden dem emellan i första ögonblicket
tyckes så väsentlig. En annan fråga är, i hvad mån denna
synpunkt kan vara vägledande för ett vetenskapligt
särhål-lande af religion och magi. Det torde kunna förutsättas
som själffallet, att värdet såsom till sin natur subjektivt
växlar både med hänsyn till det värderande subjektet och
med hänsyn till tiden. Är det individens värdering, som
skall vara det utslagsgifvande? eller statens, stammens?
Och om dessa än värdera, än stämpla som ond samma företeelse,
hvilken tidpunkt skall vara den afgörande? Ehuru dylika
betänkligheter borde afskräcka från att i
värdesynpunkten se det särskiljande, hafva dock åtskilliga vetenskapsmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
