Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL FRÅGAN OM JUDARNAS ESKATOLCGI 345
och bilder i senjudendomens apokalyptik, som man
sammanställt till en ny eskatologi.
Förfms egentliga uppgift blir därför att söka från sin
synpunkt tolka innebörden i dessa uttryck och bilder, i hvilka
man velat finna en ny och transcendent åskådning. Det
förefaller dock, som om förf:n vid sin exegetiska
behandling af den apokalyptiska litteraturen förutsatt alltför
stor logisk konsekvens och medveten begreppsreflexion hos
senjudendomens män och icke beaktat det förhållandet, att
i ett folks fromhetslif äldre föreställningar mycket länge
kunna fortlefva vid sidan af nya, utan att motsägelsen dem
emellan blir medveten och vållar någon svårighet.
Bevisföringen är ej heller alltid bindande, enär förfin ofta ej
kommer längre än till det negativa resultatet att visa, att
de behandlade texterna ej behöfva motsäga hans tes, hvilket
är långtifrån detsamma som att positivt belägga denna. Det
skulle föra för långt att från dessa synpunkter följa förf:ns
framställning i dess helhet, och då eskatologins utveckling
främst afspeglas i betydelseskiftningen hos sådana uttryck
som cöläm, cöläm hazze och föläm habbä, be’a^arit haiiämim
m. fl., dröja vi närmast vid förf.-ns behandling af dessa.
Hvad först cöläm vidkommer, har detta från att
ursprungligen vara ett tidsbegrepp kommit att beteckna
"världen" i allmänhet eller åtminstone jorden som fysisk storhet,
och krafvet på en noggrann öfversättning af ordet hos de
apokalyptiska författarna gör det därför nödvändigt att
undersöka, huru långt betydelseutvecklingen hos dem
fortskridit. I den bibliska hebräiskan betecknar ’öläm den
dunkla forntiden och framtiden, i efterkanonisk tid vidgades
ordets betydelse till att omfatta äfven den historiska tiden
och blef «hela världsförloppets tid", "världstiden". Det
låg nu nära till hands att begagna ordet som beteckning för
tidsinnehållet, d. v. s. människornas lif och historia. I denna
bemärkelse förekommer eöläm enstaka i några skrifter, som
torde uppstått mellan 63 f. Kr. och 70 e. Kr., och först i
Esras och Baruks apokalypser är det nya språkbruket
allmänt. Förf:n polemiserar här mot uppfattningen, att cöläm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
