Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISKAELS FOLKS UPPKOMST
377
skriftligt torde därför det i J och E bevarade
berättelse-stoffet i Genesis eller åtminstone en del däraf varit gängse
hos Israel redan vid tiden för Kanaans eröfring och under
den ännu tidigare kananeisk-israelitiska tiden. Till
eröfringstidens Israel har detta stoff förmedlats på tvenne vägar,
af hvilka den ena gick öfver stepplandet i söder och öster
samt Egypten, där israelitiska stammar under vandringar
eller längre vistelse med sin medförda skatt af uråldrigt
babyloniskt och i allmänhet från den fjärran östern
stammande traditionsstoff förbundit, förutom hvad det möjligen
själft upplefvat, sådant från Arabien och stepplandet söderut
och därjämte element, som tyda på kananeiskt-feniciskt och
egyptiskt inflytande. En del af sin traditionsskatt medförde
alltså Israel, när det blef varaktigt bofast i Kanaan. Den
andra vägen, på hvilken det föregyptiska Israels tradition
bevarats till eröfringstiden, går öfver Kanaan själft, i det
Israel vid eröfringen af landet med kananeernas och
arao-riternas helgedomar och kultorter vare sig för första gången
eller ånyo öfvertagit dessas traditioner, hvilka troligen haft
åtskilligt gemensamt med de äldsta kananeisk-israelitiska
traditionerna, enär dessa ofta voro knutna till orter, som
äfven för kananeerna voro af religiös eller politisk vikt.
Från religiös synpunkt innehålla gifvetvis de från det
förmosaiska Kanaan öfvertagna berättelserna icke något
säreget och uteslutande israelitiskt, som alltid så vidt vi nu
veta är bundet till namnet Jahve. Därför är, så snart
elo-histisk tradition föreligger, utom-israelitiskt ursprung möjligt,
och i hvarje fall innebär icke-jahvistiskt ursprung en
egenartad religionsform. Det förefaller som om denna
religionsform, i hvilken den kananeiska traditionen öfvertogs af Israel,
icke varit en grof polyteism utan en relativt högre form
af hedendom, som närmade sig ett slags monoteism Äfven
om nämligen ett flertal gudomligheter bevisligen dyrkades,
tyder dock enligt K:s mening den allmänna beteckningen
elohim och el för gudomen därpå, att polyteismen i dess
krassaste former öfvervunnits. Möjligen förbiser K. här, att
jämte appellativerna förekomma nomina propria bland guds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
