Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISRAELS FOLKS UPPKOMST
379
faktiskt lyckades sätta sig fast först samtidigt med att
Israel under Josua trängde in i landet. Vidare skildras
patriarkerna aldrig som innehafvare af landet i dess helhet
utan blott som tältande på olika orter — också en riktig
historisk erinran, som saknar en senare tids sträfvan att
förhärliga. Historiskt riktigt är också, att deras lefnadssätt
skildras som halfnomadernas. Ännu i dag kallas dessa i
Ostjordantalet med en biton af förakt macaze, och jag har
själf hört Ta’ämirestammens half beduiner, som tälta i Juda
öken österut från Hebron, omtalas med ringaktning, därför
att de odla säd, där de komma åt. Berättelserna måste,
säger K., vara uppkomna, innan Israel blef ett bondefolk
med det lugna bondelifvet som idealet. Samma historicitet
måste tilläggas minnet af patriarktidens religion med dess
herdeoffer af de förstfödda djuren, dess till stenar knutna
kult och dess el-religion, som i förhållande till berättelsernas
Jahvedyrkan företräder ett tidigare religiöst skede,
nämligen det förmosaiska kananeiska. Att orter som Betel,
Hebron, Beerseba, Mahanajim och Sikem för Israels
medvetande under domaretiden och den äldsta konungatiden ägde
sådan religiös betydelse, torde likaså enklast förklaras genom
det faktum, att åtminstone flera af dem och i synnerhet
orterna i Negeb förut för Israel haft sådan betydelse, till
hvilken sedan ånyo kunde anknytas. Särskildt i fråga om
Sikem menar K. i motsats mot flertalet forskare, att Gen.
34 lättare än genom domaretidens förhållanden erhåller sin
förklaring, om detta kapitel tankes åsyfta händelser redan
under Israels föregyptiska tid. Jakobstammen torde redan
i gammal tid en gång ha ägt trakten omkring Sikem och
kanske tidvis äfven själfva staden, som genom ett förrädiskt
knep tagits af Simeon och Levi, hvilka därefter lämnats i
sticket af sina frändestammar och upprifvits. Denna
tolkning af Dinaberättelsen förklarar också osökt, hvarför Levi
senare saknas vid landets eröfring af Josua och hvarför Simeon
då, förmodligen för att finna stöd hos Juda, vänder sig söderut.
En riktig historisk erinran torde vidare ha bevarats af
Åbraham-Jakobberättelsen, som låter oss veta att i gammal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
