Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISRAELS FOLKS UPPKOMST
383
Af berättelsens egendomlighet att icke vara skrifven
utanför Israel i egentlig mening eller afsedd för
icke-israe-liter sluter K., att här föreligger ett stycke, som såväl af
berättelsens ålderdomliga prägel att döma som af
Malkisedek-episodens tidiga inflätning däri kanske berättades i Davids
Jerusalem för att förhärliga det härskande folkets stamfader
och samtidigt den nyss eröfrade stadens helgedom, som
Israel redan en gång förut i Abrahams gestalt hade hyllat.
Hvad har det förmosaiska Kanaan att säga oss om dessa
historiska tilldragelser, af hvilka i patriarkberättelserna en
dunkel erinring möter oss?
Den kananeiska kulturen synes af flera tecken att döma
redan tidigt nått en öfvermogenhet, som i förening med
bristen på en fast central statsmyndighet gjorde det
möjligt för stammar med friska och oförbrukade krafter att
tränga in i landet. När folken norr och öster om Palestina
under första hälften af andra årtusendet kommo i rörelse,
öfversvämmades Egypten af Hyksos, och sedan dessa
fördrifvits, följde under Thutmosis I och hans efterträdare de
stora krigen om herraväldet i Syrien, och under de
förvirrade förhållanden, som då rådde där, kunde de af det
rikare kulturlandet lockade nomadstammarna vid Palestinas
gränser ej alltid hållas borta. Redan snart efter 1600 börja
också nomadstammarna i öster tränga västerut och
förhållandet förbättrades icke under Thutmosis III:s strider.
Tydliga underrättelser om denna steppfolkens framstöt mot
kulturlandet erhålla vi först genom Amarnatexterna, som
nämna Sa-Gaz och Habiru som dylika framträngande
stammar. Förmodligen, säger K., bör deras första uppträdande
förläggas till omkring 1550, alltså halfannat århundrade före
Amarnatidens början.
Rent språkligt sedt möter ingen svårighet att
sammanställa dessa Amarnatexternas Jjabiru med cibrim, hebréer,
och historiskt sedt torde också ^abiru-cibrim vara det
gemensamma namnet på de semitiska nomadstammar, som genom
de stora folkrörelserna drefvos fram mot Palestina och i
hvilkas midt de stammar äro att söka, ur hvilka det senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
