Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410 LITTERATURANMÄLAN
skönhet. I motsats till föregående religiösa diktare är han
ingen stämningslyriker, utan hans diktkonst lägger hufvudvikten
vid det objektiva momentet, vid handlingen. Hans diktbok
börjar redan i paradiset med en etiskt högtstående skildring
af »mannen och kvinnan». Denna inledningsdikt, som utgör
en slående kontrast till all modern kärlekslyrik, uppdelas i fyra
afdelningar: Edén, Syndafallet, Barnet, Vägen hem. Så följa
de klassiskt sköna sångerna om Bileam, David (I. Den unge
konungen. II. Efter Natans strafftal. III. Mot den gryende
dagen.), Jeremias’ klagan vid babyloniernas annalkande.
Tempelkällan (Hesekiels syn), I Babel, Levi publikanen och sist
Drömmaren under fikonträdet (Natanael.) Med de två sistnämnda
äro vi inne på nytestamentlig mark och stå inför Jesus själf.
Det är som om boken afsåge att ge en poetisk resumé öfver
hela den israelitiska frälsningshistorien med dess kulmen i
Messias’ gestalt. Denna senare framställes af skalden i
strålande ljus. Han är centrum i dessa två sista dikter, omkring
hvilken allt rör sig, både Orientens brokiga världslif och dess
väntande, oroliga andelif. Här når dikten sin höjd och i
mäktiga strofer tecknas »fullbordans stora tid» och »seklernas
hopp, i hvilken ljuset uppgår för vårt fallna släkte». Om
honom och mötet med honom bekänner Natanael:
Sekunden dallrade av evighet,
jag sjönk till jorden, skälfvande och het,
och tillbad,- stammande i brutna ljud:
»Messias, hell, min konung och min Gud».
Ja, Han är Gud, ty. ingen mänska kan
ge lif ånyo åt det hopplöst brutna,
och aldrig sporde jag, att någon man
förmått, som Han, att läka det förflutna.
Hos Honom har jag lifvet återvunnit,
men hvart han för mig, här jag ej än funnit,
och ej Hans bild jag kan dig återge.
Hur skulle väl det skönaste på jorden
sig låta tolkas af de arma orden?
Jag säger som Filipus: »Kom och se!»
6r. Sjöfors.
Carl Edquist: Ropande röster i ödemarken. Bilder ur
det kyrkliga lifvet i Svenska Finnmarken. Stockholm,
Diakonistyrelsens förlag, 1916. Pris 2 kr.
En »sydlänning», som läser kyrkoherde Edquists målande
skildringar från nordligaste Norrland, har kanske stundom svårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
