Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 RAFAEL GYLLENBERG
I pilgrimssången 84 lia vi en med ovannämnda psalmer
i viss mån besläktad situation: en skara pilgrimer på vandring
till Jerusalem. Men därför är det ingalunda sannolikt, att
hela skaran sjungit sången. Den psykologiska effekten av
deltagandet i den gemensamma sången betingas inte av
längden eller konstmässigheten av det sjungna partiet. Solosången,
anförarens sång, är huvudsaken. De övriga nöja sig med
ett kort inlägg, ett utrop som ger uttryck åt deras gillande
av de tankar och deras delaktighet i den stämning, som sången
innehåller. Spänningen att vara beredd för infallet gör
uppmärksamheten större. Genom denna rapport mellan anföraren
och mängden erhåller sången sin eggande och upplivande
karaktär, under det den bevarar värdighet och andakt,
som lätt ginge förlorade, om den från början till slutet skulle
sjungas av den ingalunda i marschkolonn vandrande
skaran. — Huruvida ps. 84 i sin nuvarande form är
ursprunglig eller en liturgisk komposition av tvenne i olika versmått
diktade sånger 2—8, 11 och 9 — 10, 12 —13, spelar ingen roll
med avseende på frågan om sela. Till innehållet är v. 6
mycket lämplig som folkets infall, isynnerhet som vallfarten
just i denna vers omtalas. V. 10 bildar en utmärkt kontrast
till v. 12, likaväl som till v. 11, till stämningen just sådan,
som råder mellan kör- och begynnande soloparti. Härtill
kommer i bägge fallen den omständigheten, att sela-versen
företer en påfallande likhet med den föregående (v. 6 med v. 5
även i yttre avseende: vardera börja med ^t?’K). Detta
påminner starkt om de finska folksångerna, där kören, eller
den man som övertagit körens roll, svarar anföraren med
en vers, som endast varierar innehållet av den förut sjungna.
En liknande företeelse, där stegringen från vers till vers
inte är logisk, utan rent musikalisk, finnes mer eller mindre
tydligt på följande ställen: 52:5/6, 55:8/9,85:3/4, 70:3/4
(LXX), 88:11/12.
Ett synnerligen intressant undersökningsobjekt är ps. 68.
Kittel indelar den i 9 strofer, utan att alltför pedantiskt räkna
verserna. Sela kommer då, synbarligen utan att han avsett
det, att stå efter första versen i resp. tredje, sjätte och nionde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
