Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT NYTT SVENSKT ARBETE I DOGMATIK
361
paré mening historiska drag utvecklas t. ex. i kapitlet om
"uppenbarelsens identifikation med sin förmedling".
Höjdpunkten av Guds uppenbarelse utgöres av Kristus, fattad
icke blott som ett fristående faktum, utan som ett moment i
den gudomliga inspiration, som genomgår historien. Såsom
den för oss närvarande och levande Herren, genom vilken
också Gud själv är närvarande hos oss, hör Kristus
nödvändigt med till evangeliet. Han måste ingå i vårt
gudsförhållande och förmedla förlåtelsen till oss. Detta framhålles
särskilt mot Harnack och vår svenske tänkare Vitalis
Norström. Vad beträffar den senares religiositet invänder
professor Göransson, att den såsom enbart mystisk måste bli
kraftlös, i det att den söndrar det överhistoriskt religiösa,
eviga, metafysiska från den "historiskt-sociala frälsning",
som Vitalis Norström talar om.
Vidare är det utmärkande för författaren, att han
allvarligt söker genomföra en personligt etisk tankegång. Denna
strävan går hand i hand med det nyssnämnda betonandet
av det religiösa. Så är det genomgående i hela arbetet.
Särskilt framträder föreningen av religiöst och etiskt på ett
träffande sätt i läran om förhållandet mellan Guds kärlek
och helighet samt till följd därav i läran om
rättfärdiggörelse och försoning. Angående skuldbegreppet förefaller det
emellertid, som finge den etiska synpunkten för mycket träda
tillbaka för den religiösa. Ty enligt en djupare etisk
åskådning kan det näppeligen försvaras att tillräkna som skuld
något annat än det som framgått ur personligt fritt val.
Detta torde vara lika ofrånkomligt som att man, då den
religiösa synpunkten anlägges, kommer att döma allt "vårt
eget" som skuld. När nu författaren talar om ett slags
frihetsavgörelse; utan att det dock är fråga om något
personligt medvetet val, och när han bygger vår ansvarighet
inför Gud även på en dylik frihet, så tycks han blanda bort
det strängt etiska kravet för att få till stånd en
överensstämmelse med det religiösa. För vår del anse vi det
riktigare att låta spänningen mellan det religiösa och det etiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
