Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
OSCAR HIPPEL
kan man tala om jus scriptum och jus non scriptum. Det
är naturligt, att den skrivna rätten först uppstått, när
utvecklingen inom folken nått högre: sedvanerätten åter är
det primära, det omedelbara utslaget så att säga av folkets
rättsmedvetande, innan samhällsorganen hunnit stadga sig.
I vår tid ha de rättsliga förhållandena nått en sådan
bestämdhet och lagstiftningen har skapat en sådan myckenhet av
föreskrifter på skilda områden, att det sedvanerättsliga
utbildandet av rätten alltmer blivit inskränkt.
Nu hava vi i det följande att utreda speciellt den
kyrkliga sedvanerätten och särdeles i det syftet att förstå den
svenska. Och då möter oss först den frågan, om
sedvanerätten som rättskälla står under samma eller analoga villkor
inom såväl stat som kyrka. Är utvecklingen av
sedvanerätten lika inom det världsliga och kyrkliga samhället?
Svaret härpå lämna vi först genom en antydan om vilken
ställning kyrkorätten i stort intager i rättssystemet.
Detta är ett mycket komplicerat problem. Ty
kyrkorätten icke blott närsluter sig till alla grenar — utan
undantag — av statens rätt, såväl den privata som offentliga,
utan den innesluter även sådana rättsnormer, som ej höra
hemma inom något område av den världsliga rätten. Enligt
Puchta är kyrkorätten en tredje gren av rätten bredvid
privaträtten och den offentliga rätten, enligt Hinschius åter
är kyrkorätten såsom en rätt rörande korporationer inom
staten blott en del av statens rätt. Intetdera är emellertid
fullt exakt. Som ett helt betraktat kan ej kyrkorätten vara
en del av privaträtten, ty dels normerar den ej uteslutande
kyrkomedlemmarnas förmögenhetsförhållanden och de
familjerättsliga privata angelägenheterna, dels och detta i
synnerhet vänder den sig till personligheten "nach der Seite ihrer
Zugehörigkeit zu einer höheren, transzendentalen Zwecken
gewidmeten, geistigen und geistlichen Gemeinschaft".1 Och
lika naturligt är, att kyrkorätten på statens offentliga
rättsområde reglerar förhållanden, som gå vida över statens egna.
1 Kahl, W. Lehrsystem des Kirchenrechts und der
Kirchen-politik. Freiburg i. B. und Leipzig 1894. Sid. 114.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
