Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKLIG SEDVANERÄTT
85
Puchta förnekar alltså icke den kyrkliga sedvanerätten,
men huru då förklara den? Detta gör han på följande sätt.
Kristus är kyrkans stiftare men också dess högste lagstiftare.
På den grund, Kristus lagt, får församlingen bygga. Han
har också givit henne möjlighet att själv ordna sina
förhållanden, naturligtvis med bibehållande av de av honom givna
föreskrifterna. Denna kyrkans rätt kallar Puchta autonomi.
All rätt inom kyrkan måste föras härtill eller till Kristi
egna föreskrifter. "Wir haben uns daher hier auf die
Betrachtung der Gewohnheiten zu beschränken, welche ein
von der Autonomie einzelner Theile der Kirche (Landeskirchen
und Kirchengemeinden) und besonderer kirchlicher
Corpora-tionen ausgehendes Recht enthalten". Det man kallar kyrklig
sedvanerätt är sålunda, vad åtminstone beträffar inre kyrkliga
förhållanden, ej egentlig sedvanerätt utan autonom rätt,
som uppkommit genom tyst överenskommelse.1
Emedan Puchta ej inom kyrkan fann samma
förutsättningar för sedvanerätten som inom det borgerliga
samhället, kände han sig nödsakad att uppställa denna teori.
Men några anhängare härför synes han ej hava vunnit.
Den rättshistoriska skolans senare förkämpar gå nämligen
andra vägar. Vi hava bland dessa främst att nämna den
betydande forskaren på kyrkorättens område Adolf von
Scheurl. Inom den katolska kyrkorätten fullföljes den
historiska skolans principer av den grundlige Friedrich Schulte,
vilkens framställning i allmänhet utmärker sig för
forskningsfrihet och skärpa, ehuru han likafullt är en kämpe för den
katolska tron.
Vi hava här så mycket mer anledning att stanna inför
Scheurls utläggning av den kyrkliga sedvanerätten, emedan
han är en av de få, som närmare undersöka den
protestantiska. Det är nämligen ganska naturligt, att dessa båda
1 Puchta, a. a. sid. 274, 278. Enligt Puchtas terminologi kommer
den kyrkliga praxis att falla under begreppet »Observanz», varmed
han förstår utövningen av en genom tyst överenskommelse
uppkommen autonom rättssats. Puchta, a. a. sid. 105 ff. Om detta begrepp,
jfr även Windscheid, a. a. sid. 49 och Regelsberger, a. a. sid. 99.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
