Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKLIG SEDVANERÄTT
103
Rudolf von Ihering, vilken inom parentes sagt bekämpat
den ensidiga tendensen hos den historiska rättsskolan att
betona nationaliteten och för övrigt vid sidan av Savigny
står såsom en av de främsta representanterna för den
juridiska vetenskapen under det gångna århundradet, gör en
jämförelse emellan sedvanerätten och lagrätten och påvisar
härvid den förras ofullkomligheter. Vad han emellertid
uttalar om dess rörlighet och osäkerhet, däremot kan man med
skäl göra den invändningen, att dessa brister äro mera
skenbara än verkliga. Fullt stadgad sedvanerätt inom kyrka och
stat är knappast mera osäker och flytande än den i lag
fastslagna rätten. Det i detta fall avgörande är folkkaraktären,
resp. kyrkosamfundets karaktär. Härpå beror, om de rättsliga
sedvanorna och lagarna äro mer eller mindre livskraftiga.1
En annan synpunkt. Den skrivna lagen säger oss ej,
om dess innehåll tillika är en levande makt hos folket; en
rättspraxis åter lämnar oss intet tvivel härom. Detta
förklarar också den stora betydelse, som sedvanan haft just
inom kyrkan. Luther säger på ett ställe: "Fürschreiben
und Nachthun ist weit von einander". Detta gäller främst
inom kyrkan. Hon förmår nämligen långt mindre än staten
tillse, att lagarna efterlevas. Det ligger alltså nära till
hands, att dessa endast bliva lagar på papperet utan
verklig giltighet. Så mycket mera kan man då inom
kyrkan hänvisa till rättsvanan, vars vittnesbörd det är svårt
att jäva.2
II.
Härmed hava vi i korthet framlagt de principiella
fordringarna på den kyrkliga sedvanerätten, särskilt då med
hänsyn till vår svenska kyrka. Med utgångspunkt härifrån
1 Scheurl, a. a. sid. 199.
2 Nu kan det visserligen sägas, att sedvanor kunna uppstå, som
ej ge uttryck för sant kristligt sinnelag. En plikttrogen kyrkostyrelse
bör kunna förhindra sådana. Om kyrkan är på förfall, är faran för att
en dylik skenbar sedvanerätt kommer till stånd knappast större, än
att dåliga och för kyrkan skadliga lagar antagas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
