Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKLIG SEDVANEUÄTT
107
ordningsrätt inom kyrkan, framför allt på hans ställning till
hela kyrkans interna: konungens jus in sacra, om man vill
kalla den så eller överhuvud erkänna denna rätt.
Åppelberg understryker, att den kyrkliga lagstiftningen
rörande kyrkans interna tillkommer kyrkan själv, och att
detta fått sin bekräftelse genom de kyrkliga mötena under
vår reformationstid.1 Men vi veta, att konungen under
århundraden utfärdat liturgiska stadgar — för att blott taga
detta exempel. Att han utfärdar stadgar i kyrkliga frågor,
som beröra borgerliga eller yttre, kyrkligt administativa
förhållanden, det lämna vi här åsido. Man skulle kunna
vidlyftigt förklara denna kungliga maktbefogenhet och låta
begreppen jus reformandi, den teokratiska åskådningen eller
de kyrkliga system-teorierna framlägga den ena eller andra
lösningen, alltunder det man förgäves kämpade att försona
de bägge motsatserna: de kyrkliga idéerna och statsmakten,
såsom den representerats av konungen; men den enklaste och
mest reella förklaringen låter sig säkert finna en sådan
utredning förutan. Är det månne ej så, att det blev en sed,
att konungen, då intet annat kyrkligt centralorgan stod till
buds, tog vård om en mängd av kyrkans angelägenheter,
även de mest kyrkliga, detta ej precis som uttryck för hans
kyrkomakt utan hans administrativa makt i allmänhet?
Thomander och de flesta med honom, om man undantager
den kyrkorättsliga litteraturen under de senaste årtiondena,
hava velat kalla detta en funktion av konungen i egenskap
av summus episcopus, emedan han hade sig anförtrodd av
Gud "uppsikt, vård och försvar" över kyrkan och församlingen.2
Att tillägga konungen detta ämbete är emellertid alldeles
felaktigt. Det är därför ett misstag, om man tror, att
bönedags-plakaten äro påbjudna och utfärdade av en kunglig biskop.3
Konungen handlar här som högsta administrativa myndighet.
1 Åppelberg, K. A. Bidrag till belysande av kyrkans rättsliga
ställning etc. Helsingfors 1900. Sid.’95. Han stöder sig därvid på
Otto Ahnfelts undersökningar.
2 Kyrkolagen. Kap. X § 1.
3 Jfr Leufvén, Edv. Kybernetikens principlära. Uppsala 1910.
Sid. 127 anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
