Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
OSCAK HIPPEL
ofta påträffa sådana ord och vändningar som bruk, sed, vanlig,
sedvanlig, efter det vanliga, god kristen sed och dylikt.
Detta behöver ju ej alltid betyda, att lagstället har sitt
ursprung i en så omnämd sed eller vana; man kan ju väl
tänka sig, att lagorden syfta på en sedvana eller ett bruk,
varom kyrkan redan stadgat. Uttrycket är i så fall
visserligen ej fullt lämpligt, men på kyrkans lagar har man sedan
gammalt ej lagt den vanliga juridiska måttstocken. Vi kunna
emellertid ej närmare i detalj inlåta oss på huru härmed
förhåller sig. Men givetvis måste man tänka sig, att också
mången gång en verklig sed förelegat, vilken i lagen
befästes — eller kanske bättre uttryckt, i lagen beskrives.1
Särskilt förtjänar att framhållas följande punkt ur
prästerskapets privilegier av den 16 okt.* 1723. Det heter
här, att biskopar etc. skola oförändrat njuta och behålla
efter gammal hävd sina biskopsstift ete, "som antingen
urminnes hävd är på eller av andra lagliga skäl kunna
bevisas därtill lyda".2 Här jämställes sålunda hävden med
"lagliga skäl".
Liksom man i kyrkolagen på detta sätt kan finna,
huru sedvanan övergått till att bliva lag, så påträffar man
även uttryckliga förbud mot att en viss sedvänja överhuvud
får uppkomma, Det heter t. ex. i nyssnämnda sjunde
paragraf av första kapitlet, ej blott att de i bruk varande
ceremonierna skola framgent behållas, utan även att ingen skulle
"hava makt att av eget godtycke däruti något förändra".
Om man ser saken historiskt, är det lätt förklarligt, att
kyrkolagen så starkt framhåller, det ceremonierna ej fingo
bliva föremål för godtyckliga ändringar. Då reformationen
genomfördes, voro förhållandena sådana, att man ej fick gå
radikalt tillväga med de liturgiska förändringarna, emedan
1 Det må vara nog med att hänvisa till följande ställen: Kap.
1 § 7: II § 3, 6; III § 4, 5; V § 1; XIV § 1. Se även Kungl, förordn.,
hum med rättegång uti domkapitlen skall förhållas, av den 11 fehr.
1687, § 1.
2 § 4 av nämnda privilegier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
