Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKLIG SEDVANERÄTT
111
detta skulle väcka alltför stort missnöje och hindra reformen.
Det är nämligen en känd sak, att den kyrkliga
konservatismen särskilt tagit sig uttryck i gudstjänstlivet — något
som man inom parentes sagt måste skänka sitt gillande.1
Prästen lämnades då mer eller mindre frihet att välja mellan
de ceremonier och religiösa handlingar, som hän ansåg vara
mest lämpliga. Men annorlunda måste det bli, när kyrkans
former erhållit mera ordning och stadga. Kyrkans lagar
och bestämmelser skola då iakttagas såväl som de borgerliga,
och de kyrkliga ämbetsmännen få lika litet som de borgerliga
svika i sin lydnadsplikt. Det personliga godtycket får
härvidlag ej vara det bestämmande. Och med skäl kan man fråga sig,
varföre ej de liturgiska föreskrifterna skulle vara lika bindande
som andra, vilka tillhöra kyrkans rätt. Man skulle tvärtom
kunna fordra en ännu strängare lydnadsplikt, när man
betänker de kyrkliga ceremoniernas höga religiösa hetydelse.2
Med detta vilja vi emellertid ej hava sagt, att den
kyrkliga sedvanan på detta område icke skulle kunna spela in.
Ty sedvana är ej detsamma som personligt godtycke. Och
det är detta senare, som måste förhindras.3 Man kan här
instämma med Engelstoft, vilken även betonar sedvanans
berättigande. Är ritualen ett rent och sant uttryck för
den kyrkliga andan, måste också det från den fastställda
liturgien avvikande bruket bliva alltmera sällsynt, och de
liturgiska föreskrifterna skola noga följas. Men om ritualen
är föråldrad, om kyrkan under tiden genomgått en inre
daning och utveckling, då måste avvikelserna bliva allmännare
1 Man kan erinra om att ända in på adertonhundratalet uppstod
det oroligheter med anledning av den nya psalmbokens införande.
2 Matzen og Timm. Haandbog i den danske kirkeret.
Köpenhamn 1891. Sid. 18, 25.
3 Kyrkolagen kap. II § 14 stadgar också, att biskoparna vid
visitationer och kyrkoherdarna var å sin ort skola avskaffa det, som
av den enes eller andres godtycke funnes vara infört. I sin
nuvarande lydelse är emellertid denna paragraf knappast möjlig att
bibehålla. — Jag hänvisar för övrigt till följande ställen, varest ovan
anförda ämne avhandlas: kap. III § 3; XII § 2 (det senare talar om
förbud mot förändring av de allmänna församlingsbönerna).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
