Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKLIG SEDVANERÄTT
115
Det är bekant, hurusom det i det nyligen upphävda
femtonde kapitlet kyrkolagen förekom något, som man kallat
lysningsförhör. Prästen ålades att, innan han företog de
laga åtgärderna, för att den äktenskapliga förbindelsen skulle
få borgerlig giltighet, vidtaga en pastoral undersökning.
Emellertid blev det vanligt, att denna inskränktes till en
rent formell akt. Han eftersåg endast, om kontrahenterna
begått nattvarden eller eljes något lagligt äktenskapshinder
förelåg. Bevis om nattvardsgång ansågs tillräckligt styrka
kristendomskunskapen eller, som det stod i lagen, insikten
i "Luthers katekes".1 Man tolkade alltså lagens
bestämmelser skäligen fritt.
Vad är att säga härom? Både Winroth och Tottie ha
ej funnit anledning att fatta detta lagställe efter bokstaven;
tvärtom säger den förre, skulle prästen "utöva denna sin
rätt (till lysningsförhör) med största varsamhet". Holmström
anser däremot, att ett sådant förbiseende "varken i rent
rättsligt eller ännu mindre i religiöst etiskt och
pastoralteo-logiskt avseende" kan försvaras. Här förelåge ej blott rätt
utan även skyldighet från pastors sida. Och han menar, att det
behövdes en ingripande reform av vedertagen kyrklig praxis.2
Det är ej tvivel underkastat, att den ståndpunkt, som
Winroth och Tottie intaga; är den mest lämpliga. Ty även
om man är aldrig så nitisk, skall man icke lyckas förhindra
en desuetudo av detta slag. Enligt våra dagars sätt att döma
skulle prästen hava gjort sig skyldig till rent av ett
ämbetsfel, om han härvid strängt följt lagens föreskrifter. Lika
naturligt det kunde synas för 1600- och 1700-talets
människor, att pastor tog sig före att anställa ett förhör med
sin församlingsbo, lika opåkallat skulle det nu te sig. Ej
Såsom allmänt derogerande kunna nämnas företrädesvis blott, att man
numera ej längre är pliktig att om söndagarna höra »Pfarrmesse»
och om påsken låta bikta sig för pastor. Phillips, George. Lehrbuch
des Kirchenrechts.2 Kegensburg 1871. Sid. 36.
1 Kap. XV § 11.
2 Holmström, Olof. Evangelisk-luthersk församlingsvård. Lund
1898. Sid. 354 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
