Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
ANDERS NYGREN
oss så nära att mena, att tillvaron nödvändigt för oss måste
avslöja sin innersta hemlighet, och när vår vanliga
kunskapsförmåga icke här räcker till, synes det nödvändigt att för
detta ändamål postulera en annan, högre kunskapsförmåga.
Men vad är detta annat än att återvända till dogmatismen,
som vi menade vara slutgiltigt övervunnen av Kant? All
dogmatism karakteriseras av att den vänder bakfram på
förhållandet mellan kunskap och verklighet; den säger:
verkligheten är så och så beskaffad, följaktligen måste
kunskapen vara sådan, för att vi genom den skola kunna nå
verkligheten. Kriticismen åter säger: undersök först kunskapen,
sedan se till, om du med den så beskaffade kunskapen kan
nå fram till verkligheten. På vilken sida, dogmatismens
eller kriticismens, Bergson står, är nu lätt att avgöra; hans
metafysik bär tydligt dogmatismens prägel på sitt änne:
verkligheten, livet är la durée, hurudan måste vår kunskap
vara för att "infånga verkligheten sådan den rinner fram"?
Vetenskapens analys kan det icke, alltså måste det finnas
ett annat kunskapsorgan, intuitionen. "Denna intuition når
fram till det absoluta"1 — vilket skulle bevisas! Frågan
gäller sålunda här dogmatism eller kriticism, frågan gäller,
om vi böra göra oss urarva från den kantiska
frågeställningen.
Nödgas vi sålunda icke blott frånkänna metafysiken
varje vetenskaplighet, utan även bestrida, att den under
aningens eller intuitionens form är i stånd att för oss
avslöja tillvarons innersta grund och hemlighet, så återvänder
blott så mycket mera tillspetsad frågan: har metafysiken
då något existensberättigande och någon betydelse?
För att förbereda det positiva svaret vilja vi med några
ord beröra Kants ställning till frågan. Redan i förordet till
första upplagan av Kritik d. r. V. gör han uppmärksam på,
huru vi genom vårt förnufts natur se oss ställda inför
frågor, som vi å ena sidan icke kunna visa ifrån oss, men å
andra sidan icke heller besvara.2 Detta, att de metafysiska
1 O. a. a., sid. 63.
2 Kant; Kritik der reinen Vernunft (Recl.-Ausg.), sid. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
