Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN METAFYSISKA FILOSOFIEKS BETYDELSE FÖR RELIGIONSVETENSKAPEN 149
att göra, betecknas som — objektivt. När vi däremot ovan
sammanställt metafysik med temperament och grundstämning,
häntyder detta på, att den subjektivitet vi här möta, är
den individuellt färgade. För det enskilda subjektet har
visserligen dess egen grundstämning något av nödvändighet,
så att det icke kan underlåta att tolka erfarenheten i dess
helhet därefter, men för andra subjekt, behärskade av andra
grundstämningar, måste däremot det förras såväl
grundstämning som tolkning synas individuell och tillfällig;
utifrån sin utgångspunkt kunna de nämligen giva en jämnbördig
tolkning av erfarenheten i dess helhet. Den väsentliga
olikheten mellan den vetenskapliga och metafysiska filosofiens
giltighet består alltså däri, att den som över huvud vill
erfara något måste göra det i de — låt vara subjektiva —
former, som det är den vetenskapliga filosofiens uppgift att
klarlägga. Någon motsvarande nödvändighet att använda
den ena eller andra metafysiska kategorien föreligger
däremot icke; detta är grunden till att metafysiken saknar
vetenskaplig nödvändighet.
Om försöket än vanligen är dömt att misslyckas, så är
det dock en nödvändig och trängande uppgift att förmå
metafysiken att avstå från anspråket på att giva en
objektiv tolkning av tillvarons väsen. Först när detta har skett,
kan metafysiken i dess verkliga betydelse komma till sin
rätt. Det är detta falska anspråk, som framkallat alla dessa
uppslitande och gagnlösa kontroverser mellan de olika
metafysiska systemen, där motståndarnas argument icke träffa
varandra, emedan de äro belägna på helt olika plan, utgå
från helt olika grundförutsättningar. Det borde dock vara
uppenbart, att man icke utifrån skilda metafysiska
utgångspunkter kan komma till inbördes förståelse genom en
tran-scendent kritik i periferiska frågor. Den enda kritik, som
här är på sin plats, är den immanenta, som söker påvisa
inkonsekvens mellan grundförutsättningen och det därifrån
utgående försöket att tolka tillvaron. För att ej bliva
meningslös måste den transcendenta kritiken inskränka sig till
själva grundförutsättningarna, och även här måste den in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
