Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
ANDERS NYGREN
skrankas till ett minimum, ty sin egentliga hemort har den
på annat håll än i metafysiken; i den vetenskapliga
filosofien är den transcendenta kritikens rätta plats, där den så
att säga av sig själv går över i den immanenta. Där kunna
alla olika uppfattningar mötas på samma plan, nämligen i
efterforskandet av medvetandets och erfarenhetens
nödvändiga betingelser. Här kan det endast givas ett rätt svar,
i den vetenskapliga filosofien kan man icke, såsom i
metafysiken, med samma rätt hävda motsatta uppfattningar. Så
måste den, som vill hävda en faktor såsom
erfarenhetsbe-tingande (= nödvändig och allmängiltig), antingen kunna
påvisa för sin motståndare, att även han, ehuru omedvetet,
gör bruk av denna faktor i all sin erfarenhet, eller ock
måste han av sin motståndare kunna överbevisas, att
erfarenhet och medvetande även denna faktor förutan är
möjligt. Här finns icke plats för ett både — och, blott för ett
antingen — eller.
Från den vetenskapliga filosofien har nu detta
betraktelsesätt, ehuru med orätt, trängt in även i metafysiken.
Men i metafysiken hava vi ingen rätt att så föra den ena
uppfattningen i fält mot den andra; här är varje
uppfattning berättigad, som blott på ett äkta sätt återspeglar en
äkta grundstämning; ju djupare och klarare den giver
uttryck åt en sådan grundstämning, desto sannare är den.
Har man blott insett, att det icke är själva tillvarons väsen,
som i metafysiken avslöjas, utan blott en subjektiv
själsstämning, så blir man mera tolerant och förstår, att
metafysikens lösen icke får vara ett antingen — eller, utan ett
både — och. Ty lika visst som själen inför tillvarons nöd
måste låta pessimismens fläkt gå fram över sig, lika visst
kan den inför tillvarons skönhet känna sig lyftad till en
glad optimism. Båda stämningarna äro lika sanna.
Förfelat är däremot varje försök att få utrönt, vilken av dessa
två får mesta stödet i tillvaron själv. Ett dylikt försök
utgår icke blott från förutsättningen av en överskådlig,
fast avgränsad värld, utan förutsätter jämväl en sig i alla
skiften lik normalsjäl. I stället äga vi en oändligt rik verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
