Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURANMlLAtf
193
en äldre åskådning oförenlig med sin moderna världsåskådnings
grundförutsättningar eller den historiska forskningens resultat.
Men han vill ej låta sig ryckas med av någon allmän kritisk
tendens, som driver kritiken såsom det synes nästan för dess
egen skull, och som ytterst leder till resultat, som i själva
verket göra det historiskt givna oförklarligt. Vi finna hos vår
förf. inga vad jag skulle vilja kalla extravaganser. Lugn
saklighet utmärker framställningen genomgående.
I sammanhang med det senast sagda kan jag ej underlåta
att till förf. framföra ett uttryck av erkännande för det
grannlaga sätt, varpå han sökt och lyckats behandla just de
kritiska frågorna, som böra och måste komma till tals, men där
det, i ett arbete av denna art, ligger en särskild vikt på, huru
saken säges. Efter mitt sätt att se har Lindbloms arbete i
detta avseende betydande företräden framför sin närmast
liggande utländska motsvarighet, den ovan nämnda tyska
Gregen-wartsbibel. Det skulle vara lika lätt som belysande att med
några paralleller illustrera detta förhållande, men det må nu
vara nog att konstatera faktum.
När jag varit sysselsatt med att läsa igenom Lindbloms
Matteuskommentar, har det gamla ordet: pectus facit theologum
rätt ofta ljudit för mitt öra. Väl vet jag, att det ordet ej blott
präglats av en svunnen tids teologi, utan ock att det numera
emellanåt anses gammalmodigt för en historiskt orienterad
exe-get, eller åtminstone behandlas så. Men om man som jag
ännu styft håller på ordasättet ifråga, så kan man ej undgå att
glädjas, när man tror sig märka det besannat i nutiden. Joh.
Lindblom vill giva en historisk kommentar, men han gör det
så, att hans personliga känslor inför detta stycke av
oförliknelig historia ej av princip hållas nere, utan få skimra igenom.
Det är klart, att ett kommentarverk icke kan bjuda på
så särskilt mycket i sträng mening nytt utöver vad som
framkommit i den omfattande facklitteraturen. Vad man däremot
kan önska är ett grundligt genomarbetande av detta stoff och
ett självständigt omdöme. I bägge dessa avseenden synes mig
Lindbloms arbete fylla måttet. Man kan konstatera
förtrogenhet ej blott med de vanliga större kommentarverken, utan
också hänsynstagande till nyare specialundersökningar, som där
ännu icke hunnit upptagas. Likaså bevarar Lindblom vid de
fall, där jag företagit stickprov med tillhjälp av mig
tillgänglig litteratur, genomgående sin självständighet. Det är icke
fråga om svensk bearbetning efter främmande mönster, utan
om ett svenskt originalarbete.
Den starka begränsningen i omfång måste ofta, föreställer
jag mig, hava känts påkostande för förf. Det skulle hava va-
Bibelforsharen 1918. Häft. 2—3. 1872 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
