- Project Runeberg -  Bibeln /
Första Mosebok (Genesis), 24 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                Första Mosebok (Genesis), 24 Kapitlet

                      Rebecka bliver Isaks hustru.

  1.  Abraham var nu gammal och kommen till hög ålder, och HERREN hade
      välsignat Abraham i alla stycken.
  2.  Då sade han till sin äldste hustjänare, den som förestod all
      hans egendom: »Lägg din hand under min länd;
  3.  jag vill av dig taga en ed vid HERREN, himmelens Gud och jordens
      Gud, att du icke till hustru åt min son skall taga en dotter
      till någon av kananéerna bland vilka jag bor,
  4.  utan att du skall gå till mitt eget land och till min släkt och
      där taga hustru åt min son Isak.»
  5.  Tjänaren sade till honom: »Men om så händer, att kvinnan icke
      vill följa mig hit till landet, måste jag då föra din son
      tillbaka till det land som du har kommit ifrån?»
  6.  Abraham svarade honom: »Tag dig till vara för att föra min son
      dit tillbaka.
  7.  HERREN, himmelens Gud, som har fört mig bort ifrån min faders
      hus och ifrån mitt fädernesland, han som har talat till mig och
      svurit och sagt: 'Åt din säd skall jag giva detta land', han
      skall sända sin ängel framför dig, så att du därifrån skall
      kunna få en hustru åt min son.
  8.  Men om kvinnan icke vill följa dig, så är du fri ifrån denna din
      ed till mig.  Allenast må du icke föra min son dit tillbaka.»
  9.  Då lade tjänaren sin hand under sin herre Abrahams länd och
      lovade honom detta med ed.

 10.  Och tjänaren tog tio av sin herres kameler och drog åstad med
      allahanda dyrbara gåvor från sin herre; han stod upp och drog
      åstad till Nahors stad i Aram-Naharaim.
 11.  Där lät han kamelerna lägra sig utanför staden, vid en
      vattenbrunn; och det led mot aftonen, den tid då kvinnorna
      plägade komma ut för att hämta vatten.
 12.  Och han sade: »HERRE, min herre Abrahams Gud, låt mig i dag få
      ett lyckosamt möte, och gör nåd med min herre Abraham.
 13.  Se, jag står här vid vattenkällan, och stadsbornas döttrar komma
      hitut för att hämta vatten.
 14.  Om jag nu säger till en flicka: 'Håll hit din kruka, och låt mig
      få dricka' och hon då svarar: 'Drick; dina kameler vill jag ock
      vattna', må hon då vara den som du har utsett åt din tjänare
      Isak, så skall jag därav veta att du har gjort nåd med min
      herre.»

 15.  Och se, innan han hade slutat att tala, kom Rebecka ditut, en
      dotter till Betuel, som var son till Milka, Abrahams broder
      Nahors hustru; och hon bar sin kruka på axeln.
 16.  Och flickan var mycket fager att skåda, en jungfru som ingen man
      hade känt.  Hon gick nu ned till källan och fyllde sin kruka och
      steg så upp igen.
 17.  Då skyndade tjänaren emot henne och sade: »Låt mig få dricka
      litet vatten ur din kruka.»
 18.  Hon svarade: »Drick, min herre» och lyfte strax ned krukan på
      sin hand och gav honom att dricka.
 19.  Och sedan hon hade givit honom att dricka, sade hon: »Jag vill
      ock ösa upp vatten åt dina kameler, till dess att de alla hava
      fått dricka.»
 20.  Och hon tömde strax sin kruka i vattenhon och skyndade åter till
      brunnen för att hämta vatten och öste så upp åt alla hans
      kameler.
 21.  Men mannen såg på henne under tystnad och undrade om HERREN hade
      gjort hans resa lyckosam eller icke.
 22.  Och när alla kamelerna hade druckit, tog mannen fram en näsring
      av guld, en halv sikel i vikt, och två armband av guld, tio
      siklar i vikt,
 23.  och frågade: »Vems dotter är du?  Säg mig det.  Och säg mig om
      vi kunna få natthärbärge i din faders hus?»
 24.  Hon svarade honom: »Jag är dotter till Betuel, Milkas son, som
      av henne föddes åt Nahor.»
 25.  Och hon sade ytterligare till honom: »Vi hava rikligt med både
      halm och foder; natthärbärge kan du ock få.»
 26.  Då böjde mannen sig ned och tillbad HERREN
 27.  och sade: »Lovad vare HERREN, min herre Abrahams Gud, som icke
      har tagit sin nåd och trofasthet ifrån min herre!  Mig har
      HERREN ledsagat på vägen, hem till min herres fränder.»
 28.  Och flickan skyndade åstad och berättade allt detta i sin moders
      hus.

 29.  Men Rebecka hade en broder som hette Laban.  Och Laban skyndade
      åstad till mannen därute vid källan.
 30.  När han nämligen såg näsringen och armbanden som hans syster
      bar, och när han hörde huru hans syster Rebecka berättade: 'Så
      och så talade mannen till mig', då begav han sig ut till mannen,
      där denne stod hos kamelerna vid källan.
 31.  Och han sade: »Kom in, du HERRENS välsignade; varför står du
      härute?  Jag har berett plats i huset, och rum finnes för
      kamelerna.»
 32.  Så kom då mannen in i huset; och man lastade av kamelerna, och
      tog fram halm och foder åt kamelerna, och vatten till att två
      hans och hans följeslagares fötter.
 33.  Och man satte fram mat för honom; men han sade: »Jag vill icke
      äta, förrän jag har framfört mitt ärende.»  Laban svarade: »Så
      tala då.»

 34.  Då sade han: »Jag är Abrahams tjänare.
 35.  Och HERREN har rikligen välsignat min herre, så att han har
      blivit en mäktig man; han har givit honom får och fäkreatur,
      silver och guld, tjänare och tjänarinnor, kameler och åsnor.
 36.  Och Sara, min herres hustru, har fött åt min herre en son på sin
      ålderdom, och åt denne har han givit allt vad han äger.
 37.  Och min herre har tagit en ed av mig och sagt: 'Till hustru åt
      min son skall du icke taga en dotter till någon av kananéerna i
      vilkas land jag bor,
 38.  utan du skall gå till min faders hus och till min släkt och där
      taga hustru åt min son.'
 39.  Då sade jag till min herre: 'Men om nu kvinnan icke vill följa
      med mig?'
 40.  Han svarade mig: 'HERREN, inför vilken jag har vandrat, skall
      sända sin ängel med dig och göra din resa lyckosam, så att du åt
      min son får en hustru av min släkt och av min faders hus;
 41.  i sådant fall skall du vara löst från din ed till mig, när du
      har kommit till min släkt.  Också om de icke giva henne åt dig,
      skall du vara fri ifrån eden till mig.'
 42.  Så kom jag i dag till källan, och jag sade: HERRE, min herre
      Abrahams Gud, om du vill låta den resa på vilken jag är stadd
      bliva lyckosam,
 43.  må det då ske, när jag nu står här vid vattenkällan, att om en
      ung kvinna kommer ut för att hämta vatten och jag säger till
      henne: 'Låt mig få dricka litet vatten ur din kruka'
 44.  och hon då svarar mig: 'Drick du; åt dina kameler vill jag ock
      ösa upp vatten' -- må hon då vara den kvinna som HERREN har
      utsett åt min herres son.
 45.  Och innan jag hade slutat att så tala för mig själv, se, då kom
      Rebecka ut med sin kruka på axeln och gick ned till källan för
      att hämta vatten.  Då sade jag till henne: 'Låt mig få dricka.'
 46.  Och strax lyfte hon ned sin kruka från axeln och sade: 'Drick;
      dina kameler vill jag ock vattna.'  Så drack jag, och hon
      vattnade också kamelerna.
 47.  Och jag frågade henne och sade: 'Vems dotter är du?'  Hon
      svarade: 'Jag är dotter till Betuel, Nahors son, som föddes åt
      honom av Milka.'  Då satte jag ringen i hennes näsa och
      armbanden på hennes armar.
 48.  Och jag böjde mig ned och tillbad HERREN och lovade HERREN, min
      herre Abrahams Gud, som hade ledsagat mig på den rätta vägen, så
      att jag åt hans son skulle få min herres frändes dotter.
 49.  Om I nu viljen visa min herre kärlek och trofasthet, så sägen
      mig det; varom icke, så sägen mig ock det, för att jag då må
      vända mig åt annat håll, till höger eller till vänster.»

 50.  Då svarade Laban och Betuel och sade: »Från HERREN har detta
      utgått; vi kunna i den saken intet säga till dig, varken ont
      eller gott.
 51.  Se, där står Rebecka inför dig, tag henne och drag åstad; må hon
      bliva hustru åt din herres son, såsom HERREN har sagt.»
 52.  När Abrahams tjänare hörde deras ord, föll han ned på jorden och
      tillbad HERREN.
 53.  Sedan tog tjänaren fram smycken av silver och guld, så ock
      kläder, och gav detta åt Rebecka.  Jämväl åt hennes broder och
      hennes moder gav han dyrbara skänker.
 54.  Och de åto och drucko, han och hans följeslagare, och stannade
      sedan där över natten.  Men om morgonen, när de hade stått upp,
      sade han: »Låten mig nu fara till min herre.»
 55.  Då sade hennes broder och hennes moder: »Låt flickan stanna hos
      oss några dagar, tio eller så; sedan må du fara.»
 56.  Men han svarade dem: »Uppehållen mig icke, eftersom HERREN har
      gjort min resa lyckosam.  Låten mig fara; jag vill resa hem till
      min herre.»
 57.  Då sade de: »Vi vilja kalla hit flickan och fråga henne själv.»
 58.  Och de kallade Rebecka till sig och sade till henne: »Vill du
      resa med denne man?»  Hon svarade: »Ja.»
 59.  Då bestämde de att deras syster Rebecka jämte sin amma skulle
      fara med Abrahams tjänare och dennes män.
 60.  Och de välsignade Rebecka och sade till henne: »Av dig, du vår
      syster, komme tusen gånger tio tusen, och må dina avkomlingar
      intaga sina fienders portar.»
 61.  Och Rebecka och hennes tärnor stodo upp och satte sig på
      kamelerna och följde med mannen; så tog tjänaren Rebecka med sig
      och for sin väg.

 62.  Men Isak var på väg hem från Beer-Lahai-Roi, ty han bodde i
      Sydlandet.
 63.  Och mot aftonen hade Isak gått ut på fältet i sorgsna tankar.
      När han då lyfte upp sina ögon, fick han se kameler komma.
 64.  Då nu också Rebecka lyfte upp sina ögon och fick se Isak, steg
      hon med hast ned från kamelen;
 65.  och hon frågade tjänaren: »Vem är den mannen som kommer emot oss
      där på fältet?»  Tjänaren svarade: »Det är min herre.»  Då tog
      hon sin slöja och höljde sig i den.
 66.  Och tjänaren förtäljde för Isak huru han hade uträttat allt.
 67.  Och Isak förde henne in i sin moder Saras tält; och han tog
      Rebecka till sig, och hon blev hans hustru, och han hade henne
      kär.  Så blev Isak tröstad i sorgen efter sin moder.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/01_24.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free