- Project Runeberg -  Bibeln /
Första Mosebok (Genesis), 32 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                Första Mosebok (Genesis), 32 Kapitlet

                Jakobs anordningar för mötet med Esau.
                          Hans kamp med Gud.

  1.  Men när Jakob drog sin väg fram, mötte honom Guds änglar;
  2.  och då Jakob såg dem, sade han: »Detta är Guds skara.»  Och han
      gav den platsen namnet Mahanaim[1].

  3.  Och Jakob sände budbärare framför sig till sin broder Esau i
      Seirs land, på Edoms mark;
  4.  och han bjöd dem och sade: »Så skolen I säga till min herre
      Esau: Din tjänare Jakob låter säga: Jag har vistats borta hos
      Laban och dröjt kvar där ända till nu;
  5.  och jag har fått oxar, åsnor, får, tjänare och tjänarinnor.  Och
      jag har nu velat sända bud för att låta min herre veta detta, på
      det att jag må finna nåd för dina ögon.»

  6.  När sedan budbärarna kommo tillbaka till Jakob, sade de: »Vi
      träffade din broder Esau, som redan drager emot dig med fyra
      hundra man.»
  7.  Då blev Jakob mycket förskräckt och betogs av ångest; och han
      delade sitt folk och fåren och fäkreaturen och kamelerna i två
      skaror.
  8.  Ty han tänkte: »Om Esau överfaller den ena skaran och slår den,
      så kan dock den andra skaran undkomma.»

  9.  Och Jakob sade: »Min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud,
      HERRE, du som sade till mig: 'Vänd tillbaka till ditt land och
      till din släkt, så skall jag göra dig gott',
 10.  jag är för ringa till all den nåd och all den trofasthet som du
      har bevisat din tjänare; ty jag hade icke mer än min stav, när
      jag gick över denna Jordan, och nu har jag förökats till två
      skaror.
 11.  Rädda mig undan min broder Esaus hand, ty jag fruktar att han
      kommer och förgör mig, utan att ens skona mödrar och barn.
 12.  Du har själv sagt: 'Jag skall göra dig mycket gott och låta din
      säd bliva såsom havets sand, som man icke kan räkna för dess
      myckenhets skull.'»
 13.  Och han stannade där den natten.

      Och av det han hade förvärvat tog han ut till skänker åt sin
      broder Esau
 14.  två hundra getter och tjugu bockar, två hundra tackor och tjugu
      vädurar,
 15.  trettio kamelston som gåvo di, jämte deras föl, därtill fyrtio
      kor och tio tjurar samt tjugu åsninnor med tio föl.
 16.  Och han lämnade detta i sina tjänares vård, var hjord för sig,
      och sade till sina tjänare: »Gån framför mig och låten ett
      mellanrum vara mellan hjordarna.»
 17.  Och han bjöd den förste och sade: »När min broder Esau möter dig
      och frågar dig: 'Vem tillhör du, och vart går du, och vem
      tillhöra djuren som du driver framför dig?',
 18.  då skall du svara: 'De tillhöra din tjänare Jakob; de äro
      skänker som han sänder till min herre Esau, och själv kommer han
      här efter oss.'»
 19.  Och han bjöd likaledes den andre och den tredje och alla de
      övriga som drevo hjordarna: »Såsom jag nu har sagt eder skolen I
      säga till Esau, när I kommen fram till honom.
 20.  Och I skolen vidare säga: 'Också din tjänare Jakob kommer här
      efter oss.'»  Ty han tänkte: »Jag vill blidka honom med de
      skänker som gå före mig; sedan vill jag själv komma inför hans
      ansikte; kanhända tager han då nådigt emot mig.»
 21.  Så kommo nu skänkerna före honom, medan han själv den natten
      stannade i lägret.

 22.  Men under natten stod han upp och tog sina båda hustrur och
      sina båda tjänstekvinnor och sina elva söner och gick över
      Jabboks vad.
 23.  Han tog dem och förde dem över bäcken och förde tillika över vad
      han eljest ägde.
 24.  Och Jakob blev ensam kvar.  Då brottades en man med honom, till
      dess morgonrodnaden gick upp.
 25.  Och när denne såg att han icke kunde övervinna Jakob, gav han
      honom ett slag på höftleden, så att höften gick ur led, under
      det han brottades med honom.
 26.  Och mannen sade: »Släpp mig, ty morgonrodnaden går upp.»  Men
      han svarade: »Jag släpper dig icke, med mindre du välsignar
      mig.»
 27.  Då sade han till honom: »Vad är ditt namn?»  Han svarade:
      »Jakob.»
 28.  Han sade: »Du skall icke mer heta Jakob, utan Israel, ty du har
      kämpat med Gud[2] och med
      människor och vunnit seger.»
 29.  Då frågade Jakob och sade: »Låt mig veta ditt namn.»  Han
      svarade: »Varför frågar du efter mitt namn?»  Och han välsignade
      honom där.
 30.  Men Jakob gav platsen namnet Peniel[3], »ty»,
      sade han, »jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och dock har
      mitt liv blivit räddat».
 31.  Och när han hade kommit förbi Penuel, såg han solen gå upp; men
      han haltade på höften.
 32.  Fördenskull äta Israels barn ännu i dag icke höftsenan som
      ligger på höftleden, därför nämligen, att han gav Jakob ett slag
      på höftleden, på höftsenan.

[1]  D. ä. två skaror.
[2]  Hebr. sará »kämpa», el »Gud».
[3]  Peniel, även Penuel, betyder Guds ansikte.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/01_32.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free