- Project Runeberg -  Bibeln /
Första Mosebok (Genesis), 37 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                Första Mosebok (Genesis), 37 Kapitlet

               Josefs drömmar.  Josef såld till Egypten.

  1.  Men Jakob bosatte sig i det land där hans fader hade bott såsom
      främling, nämligen i Kanaans land.

  2.  Detta är berättelsen om Jakobs släkt.  När Josef var sjutton år
      gammal, gick han, jämte sina bröder, i vall med fåren; han följde
      då såsom yngling med Bilhas och Silpas, sin faders hustrurs,
      söner.  Och Josef bar fram till deras fader vad ont som sades om
      dem.
  3.  Men Israel hade Josef kärare än alla sina andra söner, eftersom
      han hade fött honom på sin ålderdom; och han lät göra åt honom
      en fotsid livklädnad.
  4.  Då nu hans bröder sågo att deras fader hade honom kärare än alla
      hans bröder, blevo de hätska mot honom och kunde icke tala
      vänligt till honom.
  5.  Därtill hade Josef en gång en dröm, som han omtalade för sina
      bröder; sedan hatade de honom ännu mer.
  6.  Han sade nämligen till dem: »Hören vilken dröm jag har haft.
  7.  Jag tyckte att vi bundo kärvar på fältet; och se, min kärve
      reste sig upp och blev stående, och edra kärvar ställde sig runt
      omkring och bugade sig för min kärve.»
  8.  Då sade hans bröder till honom: »Skulle du bliva vår konung, och
      skulle du råda över oss?»  Och de hatade honom ännu mer för hans
      drömmars skull och för vad han hade sagt.

  9.  Sedan hade han ännu en annan dröm som han förtäljde för sina
      bröder; han sade: »Hören, jag har haft ännu en dröm.  Jag tyckte
      att solen och månen och elva stjärnor bugade sig för mig.»
 10.  När han förtäljde detta för sin fader och sina bröder, bannade
      hans fader honom och sade till honom: »Vad är detta för en dröm
      som du har haft?  Skulle då jag och din moder och dina bröder
      komma och buga oss ned till jorden för dig?»
 11.  Och hans bröder avundades honom; men hans fader bevarade detta i
      sitt minne.

 12.  Då nu en gång hans bröder hade gått bort för att vakta sin
      faders får i Sikem,
 13.  sade Israel till Josef: »Se, dina bröder vakta fåren i Sikem;
      gör dig redo, jag vill sända dig till dem.»  Han svarade honom:
      »Jag är redo.»
 14.  Då sade han till honom: »Gå och se efter, om det står väl till
      med dina bröder, och om det står väl till med fåren, och kom
      tillbaka till mig med svar.»  Så sände han honom åstad från
      Hebrons dal, och han kom till Sikem.
 15.  Där mötte han en man, medan han gick omkring villrådig på
      fältet; och mannen frågade honom: »Vad söker du?»
 16.  Han svarade: »Jag söker efter mina bröder; säg mig var de vakta
      sin hjord.»
 17.  Mannen svarade: »De hava brutit upp härifrån; ty jag hörde dem
      säga: 'Låt oss gå till Dotain.'»  Då gick Josef vidare efter
      sina bröder och fann dem i Dotan.
 18.  När de nu på avstånd fingo se honom, innan han ännu hade hunnit
      fram till dem, lade de råd om att döda honom.
 19.  De sade till varandra: »Se, där kommer drömmaren.
 20.  Upp, låt oss dräpa honom och kasta honom i en brunn; sedan kunna
      vi säga att ett vilddjur har ätit upp honom.  Så få vi se huru
      det går med hans drömmar.»
 21.  Men när Ruben hörde detta, ville han rädda honom undan deras
      händer och sade: »Låt oss icke slå ihjäl honom.»
 22.  Ytterligare sade Ruben till dem: »Utgjuten icke blod; kasten
      honom i brunnen här i öknen, men bären icke hand på honom.»  Han
      ville nämligen rädda honom undan deras händer och föra honom
      tillbaka till hans fader.
 23.  Då nu Josef kom fram till sina bröder, togo de av honom hans
      livklädnad, den fotsida klädnaden som han hade på sig,
 24.  och grepo honom och kastade honom i brunnen; men brunnen var
      tom, intet vatten fanns däri.
 25.  Därefter satte de sig ned för att äta.  När de då lyfte upp sina
      ögon, fingo de se ett tåg av ismaeliter komma från Gilead, och
      deras kameler voro lastade med dragantgummi, balsam och
      ladanum; de voro på väg med detta ned till Egypten.
 26.  Då sade Juda till sina bröder: »Vad gagn hava vi därav att vi
      dräpa vår broder och dölja hans blod?»
 27.  Nej, låt oss sälja honom till ismaeliterna; må vår hand icke
      komma vid honom, ty han är ju vår broder, vårt eget kött.»  Och
      hans bröder lydde honom.
 28.  Då nu midjanitiska köpmän kommo där förbi, drogo de upp Josef ur
      brunnen; och de sålde Josef för tjugu siklar silver till
      ismaeliterna.  Dessa förde så Josef till Egypten.

 29.  När sedan Ruben kom tillbaka till brunnen, se, då fanns Josef
      icke i brunnen.  Då rev han sönder sina kläder
 30.  och vände tillbaka till sina bröder och sade: »Gossen är icke
      där, vart skall jag nu taga vägen?»
 31.  Men de togo Josefs livklädnad och slaktade en bock och doppade
      klädnaden i blodet;
 32.  därefter sände de den fotsida livklädnaden hem till sin fader
      och läto säga: »Denna har vi funnit; se efter, om det är din
      sons livklädnad eller icke.»
 33.  Och han kände igen den och sade: »Det är min sons livklädnad;
      ett vilddjur har ätit upp honom, förvisso är Josef ihjälriven.»
 34.  Och Jakob rev sönder sina kläder och svepte säcktyg om sina
      länder och sörjde sin son i lång tid.
 35.  Och alla hans söner och alla hans döttrar kommo för att trösta
      honom; men han ville icke låta trösta sig, utan sade: »Jag skall
      med sorg fara ned i dödsriket till min son.»  Så begrät hans
      fader honom.

 36.  Men medaniterna förde honom till Egypten och sålde honom till
      Potifar, som var hovman hos Farao och hövitsman för drabanterna.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/01_37.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free