- Project Runeberg -  Bibeln /
Första Mosebok (Genesis), 42 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                Första Mosebok (Genesis), 42 Kapitlet

               Josefs bröders första resa till Egypten.

  1.  Men när Jakob förnam att säd fanns i Egypten, sade han till sina
      söner: »Varför stån I så rådlösa?»
  2.  Och han sade vidare: »Se, jag har hört att i Egypten finnes säd;
      faren ditned och köpen därifrån säd åt oss, för att vi må leva
      och icke dö.»
  3.  Då foro tio av Josefs bröder ned för att köpa säd i Egypten.
  4.  Men Benjamin, Josefs broder, blev icke av Jakob sänd åstad med
      sina bröder, ty han fruktade att någon olycka kunde hända honom.
  5.  Så kommo då, bland de andra, också Israels söner för att köpa
      säd; ty hungersnöd rådde i Kanaans land.

  6.  Och Josef var den som hade att befalla i landet; det var han som
      sålde säd åt allt folket i landet.  Då nu Josefs bröder kommo
      dit, föllo de ned till jorden på sitt ansikte inför honom.
  7.  När då Josef fick se sina bröder, kände han igen dem; men han
      ställde sig främmande mot dem och tilltalade dem hårt och
      frågade dem: »Varifrån kommen I?»  De svarade: »Från Kanaans
      land, för att köpa säd till föda åt oss.»
  8.  Och fastän Josef kände igen sina bröder, kände de icke igen
      honom.
  9.  Men Josef tänkte på de drömmar som han hade drömt om dem.  Och
      han sade till dem: »I ären spejare, I haven kommit för att se
      efter, var landet är utan skydd.»
 10.  De svarade honom: »Nej, herre, dina tjänare hava kommit för att
      köpa säd till föda åt sig.
 11.  Vi äro alla söner till en och samma man; vi äro redliga män,
      dina tjänare äro inga spejare.»
 12.  Men han sade till dem: »Jo, I haven kommit för att se efter, var
      landet är utan skydd.»
 13.  De svarade: »Vi, dina tjänare, äro tolv bröder, söner till en
      och samma man i Kanaans land; men den yngste är nu hemma hos vår
      fader, och en är icke mer till.»
 14.  Josef sade till dem: »Det är såsom jag sade eder: I ären
      spejare.
 15.  Och på detta sätt vill jag pröva eder: så sant Farao lever,
      I skolen icke slippa härifrån, med mindre eder yngste broder
      kommer hit.
 16.  En av eder må fara och hämta hit eder broder.  Men I andra
      skolen stanna såsom fångar, för att jag så må pröva om I haven
      talat sanning.  Ty om så icke är, då ären I spejare, så sant
      Farao lever.»
 17.  Därefter lät han hålla dem allasammans i fängelse under tre
      dagar.

 18.  Men på tredje dagen sade Josef till dem: »Om I viljen leva, så
      gören på detta sätt, ty jag fruktar Gud:
 19.  ären I redliga män, så må en av eder, I bröder, stanna såsom
      fånge i huset där I haven suttit fängslade; men I andra mån fara
      eder väg, och föra hem med eder den säd som I haven köpt till
      hjälp mot hungersnöden hemma hos eder.
 20.  Fören sedan eder yngste broder hit till mig; om så edra ord visa
      sig vara sanna, skolen I slippa att dö.»  Och de måste göra så.
 21.  Men de sade till varandra: »Förvisso hava vi dragit skuld över
      oss genom det som vi gjorde mot vår broder; ty vi sågo hans
      själs ångest, när han bad oss om misskund, och vi ville dock
      icke lyssna till honom.  Därför hava vi själva kommit i denna
      ångest.»
 22.  Ruben svarade dem: »Sade jag icke till eder: 'Försynden eder
      icke på gossen'?  Men I lyssnaden icke till mig; se, därför
      utkräves nu hans blod.»
 23.  Men de visste icke att Josef förstod detta, ty han talade med
      dem genom tolk.
 24.  Och han vände sig bort ifrån dem och grät.  Sedan vände han sig
      åter till dem och talade med dem; och han tog Simeon ut ur deras
      krets och lät fängsla honom inför deras ögon.

 25.  Och Josef bjöd att man skulle fylla deras säckar med säd, och
      lägga vars och ens penningar tillbaka i hans säck, och giva dem
      kost för resan.  Och man gjorde så med dem.
 26.  Och de lastade säden på sina åsnor och foro därifrån.
 27.  Men när vid ett viloställe en av dem öppnade sin säck för att
      giva foder åt sin åsna, fick han se sina penningar ligga överst
      i säcken.
 28.  Då sade han till sina bröder: »Mina penningar hava blivit lagda
      hit tillbaka; se, de äro här i min säck.»  Då blevo de utom sig
      av häpnad och sågo förskräckta på varandra och sade: »Vad har
      Gud gjort mot oss!»

 29.  När de kommo hem till sin fader Jakob i Kanaans land, berättade
      de för honom allt vad som hade hänt dem och sade:
 30.  »Mannen som var herre där i landet tilltalade oss hårt och
      behandlade oss såsom om vi ville bespeja landet.
 31.  Men vi sade till honom: 'Vi äro redliga män och inga spejare;
 32.  vi äro tolv bröder, samma faders söner; en är icke mer till, och
      den yngste är nu hemma hos vår fader i Kanaans land.'
 33.  Men mannen som var herre i landet svarade oss: 'Därav skall jag
      veta att I ären redliga män: lämnen kvar hos mig en av eder, I
      bröder; tagen så vad I haven köpt till hjälp mot hungersnöden
      hemma hos eder, och faren eder väg.
 34.  Sedan mån I föra eder yngste broder hit till mig, så kan jag
      veta att I icke ären spejare, utan redliga män.  Då skall jag
      giva eder broder tillbaka åt eder, och I skolen fritt få draga
      omkring i landet.

 35.  När de sedan tömde sina säckar, fann var och en sin penningpung
      i sin säck.  Och då de och deras fader fingo se penningpungarna,
      blevo de förskräckta.
 36.  Och Jakob, deras fader, sade till dem: »I gören mig barnlös;
      Josef är borta, Simeon är borta, Benjamin viljen I ock taga
      ifrån mig; över mig kommer allt detta.»
 37.  Då svarade Ruben sin fader och sade: »Mina båda söner må du
      döda, om jag icke för honom åter till dig.  Anförtro honom åt
      mig, jag skall föra honom tillbaka till dig.»
 38.  Men han svarade: »Min son får icke fara ditned med eder.  Hans
      broder är ju död, och han är allena kvar; om nu någon olycka
      hände honom på den resa I viljen företaga, så skullen I bringa
      mina grå hår med sorg ned i dödsriket.»


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/01_42.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free