- Project Runeberg -  Bibeln /
Första Mosebok (Genesis), 45 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                Första Mosebok (Genesis), 45 Kapitlet

                 Josef giver sig till känna för sina
                      bröder.  De återvända hem.

  1.  Då kunde Josef icke längre betvinga sig inför alla dem som stodo
      omkring honom.  Han ropade: »Må alla gå ut härifrån.»  Och ingen
      fick stanna inne hos Josef, när han gav sig till känna för sina
      bröder.
  2.  Och han brast ut i högljudd gråt, så att egyptierna hörde det;
      också Faraos husfolk hörde det.
  3.  Och Josef sade till sina bröder: »Jag är Josef.  Lever min fader
      ännu?»  Men hans bröder kunde icke svara honom, så förskräckta
      blevo de för honom.
  4.  Då sade Josef till sina bröder: »Kommen hitfram till mig.»  Och
      när de kommo fram, sade han: »Jag är Josef, eder broder, som I
      sålden till Egypten.
  5.  Men varen nu icke bedrövade och grämen eder icke däröver att I
      haven sålt mig hit; ty för att bevara människors liv har Gud
      sänt mig hit före eder.
  6.  I två år har nu hungersnöd varit i landet, och ännu återstå fem
      år under vilka man varken skall plöja eller skörda.
  7.  Men Gud sände mig hit före eder, för att I skullen bliva kvar på
      jorden och behållas vid liv, ja, till räddning för många.
  8.  Så haven nu icke I sänt mig hit, utan Gud; och han har gjort mig
      till Faraos högste rådgivare och till en herre över hela hans
      hus och till en furste över hela Egyptens land.
  9.  Skynden eder nu och faren hem till min fader, och sägen till
      honom: 'Så säger din son Josef: Gud har satt mig till en herre
      över hela Egypten; kom ned till mig, dröj icke.
 10.  Du skall få bo i landet Gosen och vara mig nära, du med dina
      barn och barnbarn, dina får och fäkreatur och allt vad som
      tillhör dig.
 11.  Jag vill där försörja dig -- ty ännu återstå fem hungerår -- så
      att varken du eller ditt hus eller någon som hör dig till skall
      lida nöd.
 12.  I sen ju med egna ögon, också min broder Benjamin ser med egna
      ögon, att det är jag, som med egen mun talar till eder.
 13.  Berätten nu för min fader om all min härlighet i Egypten och om
      allt vad I haven sett, och skynden eder att föra min fader
      hitned.»
 14.  Så föll han sin broder Benjamin om halsen och grät, och Benjamin
      grät vid hans hals.
 15.  Och han kysste alla sina bröder och grät i deras armar.  Sedan
      samtalade hans bröder med honom.

 16.  När nu det ryktet spordes i Faraos hus, att Josefs bröder hade
      kommit, behagade detta Farao och hans tjänare väl.
 17.  Och Farao sade till Josef: »Säg till dina bröder: 'Detta skolen
      I göra: lasten edra djur och faren hem till Kanaans land;
 18.  hämten så eder fader och edert folk och kommen hit till mig, så
      skall jag giva eder det bästa som finnes i Egyptens land, och I
      skolen få äta av landets fetma.'
 19.  Alltså bjuder jag dig nu att säga: 'Detta skolen I göra: tagen
      eder vagnar i Egyptens land för edra späda barn och edra
      hustrur, och hämten eder fader och kommen hit.
 20.  Och bekymren eder icke om edert bohag; ty det bästa som finnes i
      hela Egyptens land skall höra eder till.'»
 21.  Israels söner gjorde så, och Josef gav dem vagnar, efter Faraos
      befallning, och gav dem kost för resan.
 22.  Och han gav åt dem alla var sin högtidsdräkt, men åt Benjamin
      gav han tre hundra siklar silver och fem högtidsdräkter.
 23.  Och till sin fader sände han likaledes gåvor: tio åsnor, lastade
      med det bästa Egypten hade, och tio åsninnor, lastade med säd
      och bröd och andra livsmedel åt hans fader för resan.
 24.  Därefter lät han sina bröder fara, och de begåvo sig åstad; och
      han sade till dem: »Kiven icke på vägen.»

 25.  Så foro de upp från Egypten och kommo till sin fader Jakob i
      Kanaans land;
 26.  och de berättade för honom och sade: »Josef lever ännu, och han
      är en furste över hela Egyptens land.»  Då greps hans hjärta av
      vanmakt, ty han kunde icke tro dem.
 27.  Men när de omtalade för honom allt vad Josef hade sagt till dem,
      och när han såg vagnarna som Josef hade sänt för att hämta
      honom, då fick deras fader Jakobs ande åter liv.
 28.  Och Israel sade: »Det är nog; min son Josef lever ännu.  Jag
      vill fara och se honom, förrän jag dör.»


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/01_45.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free