- Project Runeberg -  Bibeln /
Första Mosebok (Genesis), 47 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                Första Mosebok (Genesis), 47 Kapitlet

               Jakob kommer inför Farao.  Egyptens jord
                och dess folk bliva genom Josef Faraos
                egendom.  Jakob bestämmer om sin grav.

  1.  Och Josef kom och berättade för Farao och sade: »Min fader och
      mina bröder hava kommit från Kanaans land med sina får och
      fäkreatur och allt vad de äga; och de äro nu i landet Gosen.»
  2.  Och han hade bland sina bröder tagit ut fem män; dem ställde han
      fram inför Farao.
  3.  Då frågade Farao hans bröder: »Vad är edert yrke?»  De svarade
      Farao: »Dina tjänare äro fårherdar, såsom ock våra fäder hava
      varit.»
  4.  Och de sade ytterligare till Farao: »Vi hava kommit för att bo
      någon tid här i landet; ty dina tjänare hade intet bete för sina
      får, eftersom hungersnöden är så svår i Kanaans land.  Så låt nu
      dina tjänare bo i landet Gosen.»
  5.  Då sade Farao till Josef: »Din fader och dina bröder hava alltså
      nu kommit till dig.
  6.  Egyptens land ligger öppet för dig; i den bästa delen av landet
      må du låta din fader och dina bröder bo.  Må de bo i landet
      Gosen, och ifall du vet om några bland dem att de äro dugande
      män, så sätt dessa till uppsyningsmän över min boskap.»

  7.  Sedan hämtade Josef sin fader Jakob och förde honom fram inför
      Farao, och Jakob hälsade Farao.
  8.  Men Farao frågade Jakob: »Huru hög är din ålder?»
  9.  Jakob svarade Farao: »Min vandringstid har varat ett hundra
      trettio år.  Få och onda hava mina levnadsår varit, de nå icke
      upp till antalet av mina fäders levnadsår under deras
      vandringstid.»
 10.  Och Jakob tog avsked av Farao och gick ut ifrån honom.
 11.  Men Josef lät sin fader och sina bröder bo i Egyptens land och
      gav dem besittning där, i den bästa delen av landet, i landet
      Rameses, såsom Farao hade bjudit.
 12.  Och Josef försörjde sin fader och sina bröder och hela sin
      faders hus, och gav var och en underhåll efter antalet av hans
      barn.

 13.  Men ingenstädes i landet fanns bröd, ty hungersnöden var mycket
      svår, så att Egyptens land och Kanaans land försmäktade av
      hunger.
 14.  Och för den säd som folket köpte samlade Josef till sig alla
      penningar som funnos i Egyptens land och i Kanaans land; och
      Josef lät föra penningarna in i Faraos hus.
 15.  Men när penningarna togo slut i Egyptens land och i Kanaans
      land, kommo alla egyptier till Josef och sade: »Giv oss bröd;
      icke vill du väl att vi skola dö i din åsyn?  Vi hava ju inga
      penningar mer.»
 16.  Josef svarade: »Fören hit eder boskap, så skall jag giva eder
      bröd i utbyte mot eder boskap, om I icke mer haven några
      penningar.»
 17.  Då förde de sin boskap till Josef, och Josef gav dem bröd i
      utbyte mot deras hästar, får, fäkreatur och åsnor.  Så underhöll
      han dem det året och gav dem bröd i utbyte mot all deras boskap.
 18.  Så gick detta år till ända.  Men det följande året kommo de åter
      till honom och sade till honom: »Vi vilja icke dölja det för
      min herre: penningarna äro slut, och den boskap vi ägde har
      kommit i min herres ägo; intet annat finnes nu kvar att giva åt
      min herre än våra kroppar och vår jord.
 19.  Icke vill du att vi skola förgås inför dina ögon, vi med vår
      åkerjord?  Köp oss och vår jord för bröd, så vilja vi med vår
      jord bliva Faraos trälar; giv oss allenast utsäde, för att vi må
      leva och icke dö, och för att jorden icke må läggas öde.»
 20.  Då köpte Josef all jord i Egypten åt Farao; ty egyptierna sålde
      var och en sin åker, eftersom hungersnöden så svårt tryckte dem.
      Så blev jorden Faraos egendom.
 21.  Och folket förflyttade han till städerna, från den ena ändan av
      Egyptens område till den andra.
 22.  Allenast prästernas jord köpte han icke, ty prästerna hade sitt
      bestämda underhåll av Farao, och de levde av det bestämda
      underhåll som Farao gav dem; därför behövde de icke sälja sin
      jord.
 23.  Och Josef sade till folket: »Se, jag har nu köpt eder och eder
      jord åt Farao.  Där haven I utsäde; besån nu jorden.
 24.  Och när grödan kommer in, skolen I giva en femtedel åt Farao;
      men fyra femtedelar skolen I själva hava till utsäde på åkern
      och till föda för eder och dem som I haven i edra hus och till
      föda för edra barn.»
 25.  De svarade: »Du har behållit oss vid liv; låt oss finna nåd för
      min herres ögon, så vilja vi vara Faraos trälar.»
 26.  Så gjorde Josef det till en stadga, som ännu i dag gäller för
      Egyptens jord, att man skulle giva femtedelen åt Farao.
      Allenast prästernas jord blev icke Faraos egendom.

 27.  Så bodde nu Israel i Egyptens land, i landet Gosen; och de fingo
      sina besittningar där och voro fruktsamma och förökade sig
      storligen.
 28.  Och Jakob levde sjutton år i Egyptens land, så att hans
      levnadsålder blev ett hundra fyrtiosju år.
 29.  Då nu tiden närmade sig att Israel skulle dö, kallade han till
      sig sin son Josef och sade till honom: »Om jag har funnit nåd
      för dina ögon, så lägg din hand under min länd och lova att visa
      mig din kärlek och trofasthet därmed att du icke begraver mig i
      Egypten;
 30.  fastmer, när jag har gått till vila hos mina fäder, skall du
      föra mig från Egypten och begrava mig i deras grav.»  Han
      svarade: »Jag skall göra såsom du har sagt.»
 31.  Men han sade: »Giv mig din ed därpå.»  Och han gav honom sin ed.
      Då tillbad Israel, böjd mot sängens huvudgärd.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/01_47.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free