Bibeln / Andra Mosebok (Exodus), 5 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                  Andra Mosebok (Exodus), 5 Kapitlet

               Mose och Aron inför Farao.  Israels barns
                           ökade förtryck.

  1.  Därefter kommo Mose och Aron och sade till Farao: »Så säger
      HERREN, Israels Gud: Släpp mitt folk, så att de kunna hålla
      högtid åt mig i öknen.»
  2.  Men Farao svarade: »Vem är HERREN, eftersom jag på hans
      befallning skulle släppa Israel?  Jag vet icke av HERREN och vill
      ej heller släppa Israel.»
  3.  Då sade de: »Hebréernas Gud har visat sig för oss.  Så låt oss nu
      gå tre dagsresor in i öknen och offra åt HERREN, vår Gud, för
      att han icke må komma över oss med pest eller med svärd.»
      >2 Mos. 3,18.
  4.  Men konungen i Egypten svarade dem: »Mose och Aron, varför
      dragen I folket ifrån dess arbete?  Gån bort till edra
      dagsverken.
  5.  Ytterligare sade Farao: »Folket är ju redan alltför talrikt i
      landet, och likväl viljen I skaffa dem frihet ifrån deras
      dagsverken!»

  6.  Därefter bjöd Farao samma dag fogdarna och tillsyningsmännen
      över folket och sade:
  7.  »I skolen icke vidare såsom förut giva folket halm till att göra
      tegel.  Låten dem själva gå och skaffa sig halm.
  8.  Men samma antal tegel som de förut hava gjort skolen I ändå
      ålägga dem, utan något avdrag; ty de äro lata, därför ropa de
      och säga: 'Låt oss gå och offra åt vår Gud.'
  9.  Man måste lägga tungt arbete på dessa människor, så att de
      därigenom få något att göra och icke akta på lögnaktigt tal.»
 10.  Då gingo fogdarna och tillsyningsmännen över folket ut och sade
      till folket: »Så säger Farao: Jag vill icke längre giva eder
      halm.
 11.  Gån själva och skaffen eder halm, var I kunnen finna sådan; men
      i edert arbete skall intet avdrag göras.»
 12.  Då spridde sig folket över hela Egyptens land och samlade strå
      för att bruka det såsom halm.
 13.  Och fogdarna drevo på dem och sade: »Fullgören edert arbete, var
      dag det för den dagen bestämda, likasom när man gav eder halm.»
 14.  Och Israels barns tillsyningsmän, de som Faraos fogdar hade satt
      över dem, fingo uppbära hugg och slag, och man sade till dem:
      »Varför haven I icke såsom förut fullgjort edert förelagda
      dagsverke i tegel, varken i går eller i dag?»
 15.  Då kommo Israels barns tillsyningsmän och ropade till Farao och
      sade: »Varför gör du så mot dina tjänare?
 16.  Ingen halm giver man åt dina tjänare, och likväl säger man till
      oss: 'Skaffen fram tegel.'  Och se, dina tjänare få nu uppbära
      hugg och slag, fastän skulden ligger hos ditt eget folk.»
 17.  Men han svarade: »I ären lata, ja lata ären I.  Därför sägen I:
      'Låt oss gå och offra åt HERREN.'
 18.  Nej, gån i stället till edert arbete.  Halm skall man icke giva
      eder, men det bestämda antalet tegel måsten I ändå lämna.»

 19.  Då märkte Israels barns tillsyningsmän att det var illa ställt
      för dem, eftersom de hade fått det svaret att de icke skulle få
      något avdrag i det antal tegel, som de skulle lämna för var dag.
 20.  Och när de kommo ut ifrån Farao, träffade de Mose och Aron, som
      stodo där för att möta dem;
 21.  och de sade till dem: »Må HERREN hemsöka eder och döma eder,
      eftersom I haven gjort oss förhatliga för Farao och hans tjänare
      och satt dem svärdet i hand till att dräpa oss.
 22.  Då vände sig Mose åter till HERREN och sade: »Herre, varför har
      du gjort så illa mot detta folk?  Varför har du sänt mig?
 23.  Allt ifrån den tid då jag gick till Farao för att tala i ditt
      namn har han ju gjort illa mot detta folk, och du har ingalunda
      räddat ditt folk.