- Project Runeberg -  Bibeln /
Andra Mosebok (Exodus), 14 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                 Andra Mosebok (Exodus), 14 Kapitlet

                 Egyptiernas undergång i Röda havet.

  1.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  2.  »Säg till Israels barn att de skola vända om och lägra sig
      framför Pi-Hahirot, mellan Migdol och havet; mitt framför
      Baal-Sefon skolen I lägra eder vid havet.
      >4 Mos. 33,7.
  3.  Men Farao skall tänka att Israels barn hava farit vilse i landet
      och blivit instängda i öknen.
  4.  Och jag skall förstocka Faraos hjärta, så att han förföljer dem;
      och jag skall förhärliga mig på Farao och hela hans här, på det
      att egyptierna må förnimma att jag är HERREN.»  Och de gjorde så.

  5.  Då man nu berättade för konungen i Egypten att folket hade
      flytt, förvandlades Faraos och hans tjänares hjärtan mot folket,
      och de sade: »Huru illa gjorde vi icke, när vi släppte Israel,
      så att de nu icke mer skola tjäna oss!»
  6.  Och han lät spänna för sina vagnar och tog sitt folk med sig;
  7.  han tog sex hundra utvalda vagnar, och alla vagnar som eljest
      funnos i Egypten, och kämpar på dem alla.
  8.  Ty HERREN förstockade Faraos, den egyptiske konungens, hjärta,
      så att han förföljde Israels barn, när de nu drogo ut med
      upplyft hand.
      >4 Mos. 33,3.
  9.  Och egyptierna, alla Faraos hästar, vagnar och ryttare och hela
      hans här, förföljde dem och hunno upp dem, där de voro lägrade
      vid havet, vid Pi-Hahirot, framför Baal-Sefon.
 10.  När så Farao var helt nära, lyfte Israels barn upp sina ögon och
      fingo se att egyptierna kommo tågande efter dem.  Då blevo
      Israels barn mycket förskräckta och ropade till HERREN.
 11.  Och de sade till Mose: »Funnos då inga gravar i Egypten,
      eftersom du har fört oss hit till att dö i öknen?  Huru illa
      gjorde du icke mot oss, när du förde oss ut ur Egypten!
      >Ps. 106,7.
 12.  Var det icke det vi sade till dig i Egypten?  Vi sade ju: 'Låt
      oss vara, så att vi få tjäna egyptierna.'  Ty det vore oss
      bättre att tjäna egyptierna än att dö i öknen.»
 13.  Då svarade Mose folket: »Frukten icke; stån fasta, så skolen I
      se vilken frälsning HERREN i dag skall bereda eder; ty aldrig
      någonsin skolen I mer få se egyptierna så, som I sen dem i dag.
 14.  HERREN skall strida för eder, och I skolen vara stilla därvid.»
      >5 Mos. 1,30.

 15.  Och HERREN sade till Mose: »Varför ropar du till mig?  Säg till
      Israels barn att de draga vidare.
 16.  Men lyft du upp din stav, och räck ut din hand över havet, och
      klyv det itu, så att Israels barn kunna gå mitt igenom havet på
      torr mark.
 17.  Och se, jag skall förstocka egyptiernas hjärtan, så att de följa
      efter dem; och jag skall förhärliga mig på Farao och hela hans
      här, på hans vagnar och ryttare.
 18.  Och egyptierna skola förnimma att jag är HERREN, när jag
      förhärligar mig på Farao, på hans vagnar och ryttare.»

 19.  Och Guds ängel, som hade gått framför Israels här, flyttade sig
      nu och gick bakom dem; molnstoden, som hade gått framför dem,
      flyttade sig och tog plats bakom dem.
 20.  Den kom så emellan egyptiernas här och Israels här; och molnet
      var där med mörker, men tillika upplyste det natten.  Så kunde
      den ena hären icke komma inpå den andra under hela natten.

 21.  Och Mose räckte ut sin hand över havet; då drev HERREN undan
      havet genom en stark östanvind som blåste hela natten, och han
      gjorde så havet till torrt land; och vattnet klövs itu.
      >Jos. 4,23.  Ps. 66,6. 77,16 f. 78,13. 106,9. Jes. 63,12 f.
 22.  Och Israels barn gingo mitt igenom havet på torr mark, under det
      att vattnet stod såsom en mur till höger och till vänster om
      dem.
      >1 Kor. 10,1. Hebr. 11,29.
 23.  Och egyptierna, alla Faraos hästar, vagnar och ryttare,
      förföljde dem och kommo efter dem ut till mitten av havet.
 24.  Men när morgonväkten var inne, blickade HERREN på egyptiernas
      här ur eldstoden och molnskyn och sände förvirring i egyptiernas
      här;
 25.  och han lät hjulen falla ifrån deras vagnar, så att det blev dem
      svårt att komma framåt.  Då sade egyptierna: »Låt oss fly för
      Israel, ty HERREN strider för dem mot egyptierna.»

 26.  Men HERREN sade till Mose: »Räck ut din hand över havet, så att
      vattnet vänder tillbaka och kommer över egyptierna, över deras
      vagnar och ryttare.»
 27.  Då räckte Mose ut sin hand över havet, och mot morgonen vände
      havet tillbaka till sin vanliga plats, och egyptierna som flydde
      möttes därav; och HERREN kringströdde egyptierna mitt i havet.
 28.  Och vattnet som vände tillbaka övertäckte vagnarna och ryttarna,
      hela Faraos här, som hade kommit efter dem ut i havet; icke en
      enda av dem kom undan.
      >Jos. 24,7. Vish. 18,5.
 29.  Men Israels barn gingo på torr mark mitt igenom havet, och
      vattnet stod såsom en mur till höger och till vänster om dem.
 30.  Så frälste HERREN på den dagen Israel från egyptiernas hand, och
      Israel såg egyptierna ligga döda på havsstranden.
 31.  Och när Israel såg huru HERREN hade bevisat sin stora makt på
      egyptierna, fruktade folket HERREN; och de trodde på HERREN och
      på hans tjänare Mose.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/02_14.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free