Bibeln / Tredje Mosebok (Leviticus), 5 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                Tredje Mosebok (Leviticus), 5 Kapitlet

                 Fortsättning av lagen om syndoffer.
                         Lagen om skuldoffer.

  1.  Och om någon syndar, i det att han, när han hör edsförpliktelsen
      och kan vittna om något, vare sig han har sett det eller eljest
      förnummit det, likväl icke yppar detta och han sålunda bär på
      missgärning;
  2.  eller om någon, utan att märka det, kommer vid något orent --
      vare sig den döda kroppen av ett orent vilddjur, eller den döda
      kroppen av ett orent boskapsdjur, eller den döda kroppen av något
      slags orent smådjur -- och han så bliver oren och ådrager sig
      skuld;
  3.  eller om han, utan att märka det, kommer vid en människas
      orenhet, det må nu vara vad som helst varigenom hon kan vara
      oren, och han sedan får veta det och han så ådrager sig skuld;
  4.  eller om någon, utan att märka det, svär i obetänksamhet med
      sina läppar något, vare sig ont eller gott -- det må nu vara vad
      som helst som man kan svärja i obetänksamhet -- och sedan kommer
      till insikt därom och han så ådrager sig skuld i något av dessa
      stycken:
  5.  så skall han, när han har ådragit sig skuld i något av dessa
      stycken, bekänna det vari han har syndat
  6.  och såsom bot för den synd han har begått föra fram åt HERREN
      ett hondjur av småboskapen, antingen en tacka eller en get, till
      syndoffer.  Och prästen skall bringa försoning för honom, till
      rening från hans synd.

  7.  Men om han icke förmår bekosta ett sådant djur, så skall han
      såsom bot för vad han har syndat bära fram åt Herren två
      turturduvor eller två unga duvor, en till syndoffer och en till
      brännoffer.
  8.  Dem skall han bära fram till prästen, och denne skall först
      offra den som är avsedd till syndoffer.  Han skall vrida huvudet
      av den invid halsen, dock utan att frånskilja det.
  9.  Och han skall stänka något av syndoffrets blod på altarets vägg;
      men det övriga blodet skall utkramas vid foten av altaret.  Det
      är ett syndoffer.
 10.  Och den andra skall han offra till ett brännoffer, på
      föreskrivet sätt.  När så prästen bringar försoning för honom,
      till rening från den synd han har begått, då bliver honom
      förlåtet.

 11.  Men om han icke kan anskaffa två turturduvor eller två unga
      duvor, så skall han såsom offer för vad han har syndat bära fram
      en tiondedels efa fint mjöl till syndoffer, men ingen olja skall
      han gjuta därpå och ingen rökelse lägga därpå, ty det är ett
      syndoffer.
 12.  Och han skall bära det fram till prästen, och prästen skall taga
      en handfull därav, det som utgör själva altaroffret, och
      förbränna det på altaret, ovanpå HERRENS eldsoffer.  Det är ett
      syndoffer.
 13.  När så prästen för honom bringar försoning för den synd han har
      begått i något av dessa stycken, då bliver honom förlåtet.  Och
      det övriga skall tillhöra prästen, likasom vid spisoffret.

 14.  Och HERREN talade till Mose och sade:

 15.  Om någon begår en orättrådighet, i det att han ouppsåtligen
      försyndar sig genom att undanhålla något som är helgat åt
      Herren, så skall han såsom bot föra fram åt HERREN till
      skuldoffer av småboskapen en felfri vädur, efter det värde du
      bestämmer i silver, till ett visst belopp siklar efter
      helgedomssikelns vikt.
 16.  Och han skall giva ersättning för det som han har undanhållit av
      det helgade och skall lägga femtedelen av värdet därtill; och
      detta skall han giva åt prästen.  När så prästen bringar
      försoning för honom genom skuldoffersväduren, då bliver honom
      förlåtet.
 17.  Och om någon, utan att veta det, syndar, i det att han bryter
      mot något HERRENS bud genom vilket något förbjudes, och han så
      ådrager sig skuld och bär på missgärning,
 18.  så skall han såsom skuldoffer föra fram till prästen av
      småboskapen en felfri vädur, efter det värde du bestämmer.  När
      så prästen för honom bringar försoning för den synd han har
      begått ouppsåtligen och utan att veta det, då bliver honom
      förlåtet.
 19.  Det är ett skuldoffer, ty han har ådragit sig skuld inför
      HERREN.

6:1.  [1]
6:2.  [1]
6:3.  [1]
6:4.  [1]
6:5.  [1]
6:6.  [1]
6:7.  [1]

[1]  3 Mos 6:1--7 hör egentligen hit, men återfinns nedan.  --Red för
     den elektroniska utgåvan.