Bibeln / Fjärde Mosebok (Numeri), 5 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                 Fjärde Mosebok (Numeri), 5 Kapitlet

                 Åtgärder för lägrets renhet.  Lag om
               orättrådighet mot Herren.  Lag om hustru
                     som misstänkes för otrohet.

  1.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  2.  Bjud Israels barn att de skaffa bort ur lägret var och en som är
      spetälsk eller har flytning och var och en som har blivit oren
      genom någon död.
  3.  En sådan, vare sig man eller kvinna, skolen I skaffa bort; till
      något ställe utanför lägret skolen I skicka honom, för att han
      icke må orena deras läger; jag har ju min boning mitt ibland
      dem.

  4.  Och Israels barn gjorde så; de skickade dem till ett ställe
      utanför lägret; såsom HERREN hade tillsagt Mose, så gjorde
      Israels barn.

  5.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  6.  Tala till Israels barn: Om någon, vare sig man eller kvinna,
      begår någon synd -- vad det nu må vara, vari en människa kan
      försynda sig -- i det han gör sig skyldig till en orättrådighet
      mot HERREN, och denna person alltså ådrager sig skuld,
  7.  så skall han bekänna den synd han har begått, och ersätta det
      han har förbrutit sig på till dess fulla belopp och lägga
      femtedelen av värdet därtill; och detta skall han giva åt den
      som han har förbrutit sig emot.
  8.  Men om denne icke har efterlämnat någon bördeman, åt vilken
      ersättning kan givas för det han har förbrutit sig på, då skall
      ersättningen för detta givas åt HERREN och tillhöra prästen,
      utom försoningsväduren, med vilken försoning bringas för den
      skyldige.
  9.  Och alla heliga gåvor som Israels barn giva såsom en gärd,
      vilken de bära fram till prästen, skola tillhöra denne;
 10.  honom skola allas heliga gåvor tillhöra; vad någon giver åt
      prästen skall tillhöra denne.

 11.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 12.  Tala till Israels barn och säg till dem: Om en hustru har svikit
      sin man och varit honom otrogen,
 13.  i det att någon annan har legat hos henne och beblandat sig med
      henne, utan att hennes man har fått veta därav, och utan att hon
      har blivit röjd, fastän hon verkligen har låtit skända sig; om
      alltså intet vittne finnes mot henne och hon icke har blivit
      gripen på bar gärning,
 14.  men misstankens ande likväl kommer över honom, så att han får
      misstanke mot sin hustru, och det verkligen är så, att hon har
      låtit skända sig; eller om misstankens ande kommer över honom,
      så att han får misstanke mot sin hustru, och detta fastän hon
      icke har låtit skända sig:
 15.  så skall mannen föra sin hustru till prästen och såsom offer för
      henne bära fram en tiondedels efa kornmjöl, men ingen olja skall
      han gjuta därpå och ingen rökelse lägga därpå, ty det är ett
      misstankeoffer, ett åminnelseoffer, som bringar en missgärning i
      åminnelse.
 16.  Och prästen skall föra henne fram och ställa henne inför HERRENS
      ansikte.
 17.  Och prästen skall taga heligt vatten i ett lerkärl, och sedan
      skall prästen taga något av stoftet på tabernaklets golv och
      lägga i vattnet.
 18.  Och prästen skall ställa kvinnan fram inför HERRENS ansikte och
      lösa upp kvinnans hår och lägga på hennes händer
      åminnelseoffret, det är misstankeoffret; men prästen själv skall
      hålla i sin hand det förbannelsebringande olycksvattnet.
 19.  Därefter skall prästen besvärja kvinnan och säga till henne: »Om
      ingen har lägrat dig och du icke har svikit din man genom att
      låta skända dig, så må detta förbannelsebringande olycksvatten
      icke skada dig.
 20.  Men om du har svikit din man och låtit skända dig, i det att
      någon annan än din man har beblandat sig med dig»
 21.  (prästen besvärjer nu kvinnan med förbannelsens ed, i det han
      säger till kvinnan:) »Då må HERREN göra dig till ett exempel som
      man nämner, när man förbannar och svär bland ditt folk; HERREN
      må då låta din länd förvissna och din buk svälla upp;
 22.  ja, när du har fått detta förbannelsebringande vatten in i ditt
      liv, då må det komma din buk att svälla upp och din länd att
      förvissna.»  Och kvinnan skall säga: »Amen, amen.»
 23.  Sedan skall prästen skriva upp dessa förbannelser på ett blad
      och därefter avtvå dem i olycksvattnet
 24.  och giva kvinnan det förbannelsebringande olycksvattnet att
      dricka, för att detta förbannelsebringande vatten må bliva henne
      till olycka, när hon har fått det i sig.
 25.  Och prästen skall taga misstankeoffret ur kvinnans hand och
      vifta detta offer inför HERRENS ansikte och bära det fram till
      altaret.
 26.  Och prästen skall av offret taga en handfull, det som utgör
      själva altaroffret, och förbränna det på altaret; därefter skall
      han giva kvinnan vattnet att dricka.
 27.  Och när han så har givit henne vattnet att dricka, då skall
      detta ske: om hon har låtit skända sig och varit sin man
      otrogen, så skall det förbannelsebringande vattnet, när hon har
      fått det i sig, bliva henne till olycka, i det att hennes buk
      sväller upp och hennes länd förvissnar; och kvinnan skall bliva
      ett exempel som man nämner, när man förbannar bland hennes folk.
 28.  Men om kvinnan icke har låtit skända sig, utan är ren, då skall
      hon förbliva oskadd och kunna undfå livsfrukt.

 29.  Detta är misstankelagen, om huru förfaras skall, när en kvinna
      har svikit sin man och låtit skända sig,
 30.  eller när eljest misstankens ande kommer över en man, så att han
      misstänker sin hustru; han skall då ställa hustrun fram inför
      HERRENS ansikte, och prästen skall med henne göra allt vad denna
      lag stadgar.
 31.  Så skall mannen vara fri ifrån missgärning, men hustrun kommer
      att bära på missgärning.