- Project Runeberg -  Bibeln /
Fjärde Mosebok (Numeri), 35 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 35 Kapitlet

                  Leviternas fyrtioåtta städer.  Sex
                     fristäder.  Lagar om dråpare.

  1.  Och HERREN talade till Mose på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot
      Jeriko, och sade:
  2.  Bjud Israels barn att de av de arvslotter de få till besittning
      skola åt leviterna giva städer att bo i; utmarker runt omkring
      dessa städer skolen I ock giva åt leviterna.
  3.  Städerna skola de själva hava att bo i, men de tillhörande
      utmarkerna skola vara för deras dragare och deras boskap och
      alla deras övriga djur.
  4.  Och städernas utmarker, som I skolen giva åt leviterna, skola
      sträcka sig tusen alnar från stadsmuren utåt på alla sidor.
  5.  Och utanför staden skolen I mäta upp på östra sidan två tusen
      alnar, på västra sidan två tusen alnar, på södra sidan två tusen
      alnar och på norra sidan två tusen alnar, med staden i
      mitten.  Detta skola de få såsom utmarker till sina städer.
  6.  Och de städer som I given åt leviterna skola först och främst
      vara de sex fristäderna, vilka I skolen giva till det ändamålet
      att en dråpare må kunna fly till dem; vidare skolen I jämte
      dessa städer giva dem fyrtiotvå andra,
  7.  så att de städer som I given åt leviterna tillsammans utgöra
      fyrtioåtta städer, med tillhörande utmarker.
  8.  Och av dessa städer, som I skolen giva av Israels barns
      besittningsområde, skolen I taga flera ur den stam som är
      större, och färre ur den som är mindre.  Var stam skall åt
      leviterna giva ett antal av sina städer, som svarar mot den
      arvedel han själv har fått.

  9.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 10.  Tala till Israels barn och säg till dem:

      När I haven gått över Jordan, in i Kanaans land,
 11.  skolen I utse åt eder vissa städer, som I skolen hava till
      fristäder, till vilka en dråpare som ouppsåtligen har dödat
      någon må kunna fly.
 12.  Och dessa städer skolen I hava såsom tillflyktsorter undan
      blodshämnaren, så att dråparen slipper dö, förrän han har stått
      till rätta inför menigheten.
 13.  Och de städer som I skolen giva till fristäder skola vara sex.
 14.  Tre av städerna skolen I giva på andra sidan Jordan, och de tre
      övriga städerna skolen I giva i själva Kanaans land;
 15.  dessa skola vara fristäder.  Israels barn, såväl som främlingen
      och inhysesmannen som bor ibland dem skola hava dessa sex städer
      såsom tillflyktsorter, till vilka var och er som ouppsåtligen
      har dödat någon må kunna fly.

 16.  Men om någon slår en annan till döds med ett föremål av järn, så
      är han en sannskyldig dråpare; en sådan skall straffas med
      döden.
 17.  Likaledes, om någon i sin hand har en sten med vilken ett
      dråpslag kan givas, och han därmed slår en annan till döds, så
      är han en sannskyldig dråpare; en sådan skall straffas med
      döden.
 18.  Eller om någon i sin hand har ett föremål av trä varmed ett
      dråpslag kan givas, och han därmed slår en annan till döds, så
      är han en sannskyldig dråpare; en sådan skall straffas med
      döden.
 19.  Blodshämnaren må döda den dråparen; varhelst han träffar på
      honom må han döda honom.
 20.  Likaledes om någon av hat stöter till en annan, eller med berått
      mod kastar något på honom; så att han dör,
 21.  eller av fiendskap slår honom till döds med handen, då skall den
      som gav slaget straffas med döden, ty han är en sannskyldig
      dråpare; blodshämnaren må döda den dråparen, varhelst han
      träffar på honom

 22.  Men om någon av våda, utan fiendskap, stöter till en annan,
      eller utan berått mod kastar på honom något föremål, vad det
      vara må;
 23.  eller om han, utan att se honom, med någon sten varmed dråpslag
      kan givas träffar honom, så att han dör, och detta utan att han
      var hans fiende eller hade för avsikt att skada honom,
 24.  då skall menigheten döma mellan den som gav slaget och
      blodshämnaren, enligt här givna föreskrifter.
 25.  Och menigheten skall rädda dråparen ur blodshämnarens hand, och
      menigheten skall låta honom vända tillbaka till fristaden dit
      han hade flytt, och där skall han stanna kvar, till dess den med
      helig olja smorde översteprästen dör.
 26.  Men om dråparen går utom området för den fristad dit han har
      flytt,
 27.  och blodshämnaren då, när han träffar på honom utom hans
      fristads område, dräper dråparen, så vilar ingen blodskuld på
      honom.
 28.  Ty i sin fristad skall en dråpare stanna kvar, till dess
      översteprästen dör; men efter översteprästens död må han vända
      tillbaka till den ort där han har sin besittning.
 29.  Och detta skall vara en rättsstadga för eder från släkte till
      släkte, var I än ären bosatta.

 30.  Om någon slår ihjäl en annan, skall man, efter vittnens utsago,
      dräpa dråparen; men en enda persons vittnesmål är icke nog för
      att man skall kunna döma någon till döden.
 31.  I skolen icke taga lösen för en dråpares liv, om han är skyldig
      till döden, utan han skall straffas med döden.
 32.  Ej heller skolen I taga lösen för att den som har flytt till en
      fristad skall före prästens död få vända tillbaka och bo i
      landet.
 33.  I skolen icke ohelga det land där I ären; genom blod ohelgas
      landet, och försoning kan icke bringas för landet för det blod
      som har blivit utgjutet däri, annat än genom dens blod, som har
      utgjutit det.
 34.  I skolen icke orena landet där I bon, det i vars mitt jag har
      min boning, ty jag, HERREN, har min boning mitt ibland Israels
      barn.



Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/04_35.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free