Bibeln / Femte Mosebok (Deuteronomium), 7 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

              Femte Mosebok (Deuteronomium), 7 Kapitlet

                      Befallning om kananéernas
                          tillspillogivning.

  1.  När HERREN, din Gud låter dig komma in i det land di du nu går,
      för att taga i besittning, och när han för dig förjagar stora
      folk -- hetiterna, girgaséerna, amoréerna, kananéerna,
      perisséerna, hivéerna och jebuséerna, sju folk, större och
      mäktigare än du --
  2.  när HERREN, din Gud, giver dessa i ditt våld och du slår dem, då
      skall du giva dem till spillo; du skall icke sluta förbund med
      dem eller visa dem nåd.
  3.  Du skall icke befrynda dig med dem; dina döttrar skall du icke
      giva åt deras söner, och deras döttrar skall du icke taga till
      hustrur åt dina söner.
  4.  Ty de skola då förleda dina söner att vika av ifrån mig och
      tjäna andra gudar, och HERRENS vrede skall då upptändas mot eder
      och han skall med hast förgöra dig.
  5.  Utan så skolen I göra med dem I skolen bryta ned deras altaren
      och slå sönder deras stoder och hugga ned deras Aseror och
      bränna upp deras beläten i eld.
  6.  Ty du är ett folk som är helgat åt HERREN, din Gud; dig har
      HERREN, din Gud, utvalt till att vara hans egendomsfolk, framför
      alla andra folk på jorden.
  7.  Icke därför att I voren större än alla andra folk var det som
      HERREN fäste sig vid eder och utvalde eder, ty I ären ju mindre
      än alla andra folk;
  8.  utan därför att HERREN älskade eder och ville hålla den ed som
      han hade svurit fäder, därför förde HERREN eder ut med stark
      hand och förlossade dig ur träldomshuset, ur Faraos, den
      egyptiske konungens, hand.
  9.  Så skall du nu veta att HERREN, din Gud, är den rätte Guden, den
      trofaste Guden, som håller förbund och bevarar nåd intill
      tusende led, när man älskar honom och håller hans bud,
 10.  men som utan förskoning vedergäller och förgör dem som hata
      honom.  Han dröjer icke, när det gäller dem som hata honom; utan
      förskoning vedergäller han dem.
 11.  Så håll nu de bud och stadgar och rätter som jag i dag giver
      dig, och gör efter dem.
 12.  Om I nu hören dessa rätter och hållen dem och gören efter dem,
      så skall HERREN, din Gud, till lön därför låta sitt förbund och
      sin nåd bestå, vad han med ed lovade dina fäder.
 13.  Han skall då älska dig och välsigna sitt livs frukt och din
      marks frukt, din säd, ditt vin och din olja, dina fäkreaturs
      avföda och din småboskaps avel, i det land som han med ed har
      lovat dina fäder att giva dig.
 14.  Välsignad skall du bliva framför alla andra folk; bland dina män
      och kvinnor skall ingen vara ofruktsam, ej heller bland din
      boskap.
 15.  Och HERREN skall avvända från dig all krankhet; ingen av
      Egyptens alla svåra sjukdomar, som du väl känner, skall han
      lägga på dig; han skall i stället låta dem komma över alla dem
      som hata dig.
 16.  Och alla de folk som HERREN, din Gud, giver i din hand skall du
      utrota; du skall icke visa dem någon skonsamhet.  Du skall icke
      heller tjäna deras gudar, ty detta kunde bliva en snara för dig.
 17.  Om du ock säger vid dig själv: »Dessa folk äro större än jag;
      huru skall jag kunna fördriva dem?»,
 18.  så må du dock icke frukta för dem; du skall tänka på vad HERREN,
      din Gud gjorde med Farao och med all egyptierna,
 19.  på de stora hemsökelser som du med egna ögon såg, och på de
      tecken och under och på den starka hand och uträckta arm varmed
      HERREN, din Gud, förde dig ut.  På samma sätt skall HERREN, din
      Gud, nu göra med alla de folk som du fruktar för.
 20.  Därtill skall HERREN, din Gud, sända getingar över dem, till
      dess att de som äro kvar och hålla sig gömda för dig hava blivit
      utrotade.
 21.  Du må icke förskräckas för dem, ty HERREN, din Gud, är mitt
      ibland dig, en stor och fruktansvärd Gud.
 22.  Och HERREN, din Gud, skall förjaga dessa hedningar för dig, men
      blott småningom.  Du skall icke med hast få förgöra dem, på det
      att vilddjuren icke må föröka sig till din skada.
 23.  HERREN, din Gud, skall giva dem i ditt våld och sända stor
      förvirring bland dem, till dess att de förgöras.
 24.  Och han skall giva deras konungar i din hand, och du skall
      utrota till och med deras namn, så att de icke mer finnas under
      himmelen.  Ingen skall kunna stå dig emot, till dess du har
      förgjort dem.
 25.  Deras gudabeläten skola I bränna upp i eld.  Du skall icke hava
      begärelse till det silver och det guld som finnes på dem, och
      icke taga något av detta för din räkning, på det att du icke må
      snärjas därav; ty en styggelse är det för HERREN, din Gud.
 26.  Och du skall icke låta någon styggelse komma in i ditt hus, på det
      att du icke också själv må bliva given till spillo.  Du skall
      räkna det såsom en skändlighet och en styggelse, ty det är givet
      till spillo.