Bibeln / Femte Mosebok (Deuteronomium), 17 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

              Femte Mosebok (Deuteronomium), 17 Kapitlet

                 Straff för avguderi.  Föreskrifter om
                         domare och konungar.

  1.  Du skall icke offra åt Herren, din Gud, något djur av
      fäkreaturen eller av småboskapen, som har något lyte eller något
      annat fel, ty sådant är en styggelse för Herren, din Gud.
  2.  Om bland dig, inom någon av de städer som Herren, din Gud, vill
      giva dig, någon man eller kvinna befinnes göra vad ont är i
      Herrens, din Guds, ögon, i det att han överträder hans förbund,
  3.  och går åstad och tjänar andra gudar och tillbeder dem, eller
      ock solen eller månen eller himmelens hela härskara, mot mitt
      bud,
  4.  och detta bliver berättat för dig, så att du får höra därom, då
      skall du noga undersöka saken; om det då befinnes vara sant och
      visst att en sådan styggelse har blivit förövad i Israel,
  5.  så skall du föra den man eller den kvinna som har gjort denna
      onda gärning ut till din stadsport det må nu vara en man eller
      en kvinna-och stena den skyldige till döds.
  6.  Efter två eller tre vittnens utsago skall han dödas; ingen skall
      dömas till döden efter allenast ett vittnes utsago.
  7.  Först skall vittnenas hand lyftas mot honom för att döda honom,
      och sedan hela folkets hand: du skall skaffa bort ifrån dig vad
      ont är.
  8.  Om det i något fall bliver dig för svårt att själv döma i en
      blodssak eller i en rättsfråga eller i ett misshandlingsmål
      eller överhuvud i någon sak varom man tvistar i dina portar, så
      skall du-stå upp och begiva dig till den plats som HERREN, din
      Gud, utväljer,
  9.  och gå till de levitiska prästerna, och till den som på den
      tiden är domare; dem skall du fråga, och de skola förkunna för
      dig vad som är rätt.
 10.  Och i enlighet med vad de förkunna för dig där, på den plats som
      Herren utväljer.  skall du göra; du skall i alla stycken hålla
      och göra vad de lära dig.
 11.  Efter den lag som de lära dig, och efter den dom som de avkunna
      för dig skall du göra.  Från det som de förkunna för dig skall du
      icke vika av, vare sig till höger eller till vänster.
 12.  Men om någon gör sig skyldig till den förmätenheten att icke
      vilja lyssna till prästen, som står och gör tjänst där inför
      Herren, din Gud, eller till domaren, så skall den mannen dö: du
      skall skaffa bort ifrån Israel vad ont är.
 13.  Och allt folket skall höra det och frukta, och de skola icke mer
      göra sig skyldiga till sådan förmätenhet.

 14.  När du kommer in i det land som Herren, din Gud, vill giva dig,
      och du tager det i besittning och bor där om du då säger: »Jag
      vill sätta en konung över mig, såsom alla folk omkring mig
      hava»,
 15.  så skall du till konung över dig sätta den som Herren, din Gud,
      utväljer.  En av dina bröder skall du sätta till konung över dig;
      du får icke sätta till konung över dig en utländsk man, som icke
      är din broder.
 16.  Men han må icke skaffa sig hästar i mängd, och icke sända sitt
      folk tillbaka till Egypten för att skaffa de många hästarna, ty
      Herren har ju sagt till eder: »I skolen icke mer återvända denna
      väg.»
 17.  Icke heller skall han skaffa sig hustrur i mängd, på det att
      hans hjärta icke må bliva avfälligt; och icke heller skall han
      skaffa sig alltför mycket silver och guld.
 18.  Och när han har blivit uppsatt på sin konungatron, skall han
      hämta denna lag från de levitiska prästerna och taga en avskrift
      därav åt sig i en bok.
 19.  Och den skall han hava hos sig och läsa i den i alla sina
      livsdagar, för att han må lära att frukta Herren, sin Gud, så
      att han håller alla denna lags ord och dessa stadgar och gör
      efter dem.
 20.  Så skall han göra, för att hans hjärta icke må förhäva sig över
      hans bröder, och för att han icke må vika av ifrån buden, vare
      sig till höger eller till vänster; på det att han och hans söner
      må länge regera; sitt rike, bland Israels folk.