- Project Runeberg -  Bibeln /
Domarboken, 11 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                       Domarboken, 11 Kapitlet

                  Jefta.  Hans seger och löfte.  Hans
                               dotter.

  1.  Gileaditen Jefta var en tapper stridsman, men han var son till
      en sköka; och Jeftas fader var Gilead.
      >Hebr. 11,32.
  2.  Nu födde ock Gileads hustru honom söner; och när dessa hans
      hustrus söner hade växt upp, drevo de ut Jefta och sade till
      honom: »Du skall icke taga arv i vår faders hus, ty du är son
      till en kvinna som icke är hans hustru.»
  3.  Då flydde Jefta bort ifrån sina bröder och bosatte sig i landet
      Tob; där sällade sig löst folk till Jefta och gjorde strövtåg
      med honom.

  4.  Någon tid därefter gåvo Ammons barn sig i strid med Israel.
  5.  Men när Ammons barn gåvo sig i strid med Israel, gingo de äldste
      i Gilead åstad för att hämta Jefta från landet Tob.
  6.  Och de sade till Jefta: »Kom och bliv vår anförare, så vilja vi
      strida mot Ammons barn.»
  7.  Men Jefta svarade de äldste i Gilead: »I haven ju hatat mig och
      drivit mig ut ur min faders hus.  Huru kunnen I då nu, när I
      ären i nöd, komma till mig?»
  8.  De äldste i Gilead sade till Jefta: »Just därför hava vi nu
      kommit tillbaka till dig, och du måste gå med oss och strida mot
      Ammons barn; ty du skall bliva hövding över oss, alla Gileads
      inbyggare.»
  9.  Jefta svarade de äldste i Gilead: »Om I nu fören mig tillbaka
      för att strida mot Ammons barn och HERREN giver dem i mitt våld,
      så vill jag ock sedan vara eder hövding.»
 10.  Då sade de äldste i Gilead till Jefta: »HERREN höre vårt avtal.
      Förvisso skola vi låta det bliva så om du har sagt.»
 11.  Så gick då Jefta med de äldste i Gilead, och folket satte honom
      till hövding och anförare över sig.  Och Jefta uttalade inför
      HERREN i Mispa allt vad han hade sagt.

 12.  Och Jefta skickade sändebud till Ammons barns konung och lät
      säga: »Vad har du med mig att göra, eftersom du har kommit emot
      mig och angripit mitt land?»
 13.  Då svarade Ammons barns konung Jeftas sändebud: »När Israel drog
      upp från Egypten, togo de ju mitt land från Arnon ända till
      Jabbok och till Jordan; så giv mig nu detta tillbaka i godo.»
      >4 Mos. 21,24.
 14.  Åter skickade Jefta sändebud till Ammons barns konung
 15.  och lät säga till honom: »Så säger Jefta: Israel har icke tagit
      något land vare sig från Moab eller från Ammons barn.
      >5 Mos. 2,9,18 f., 37.
 16.  Ty när de drogo upp från Egypten och Israel hade tågat genom
      öknen ända till Röda havet och sedan kommit till Kades,
 17.  skickade Israel sändebud till konungen i Edom och lät säga: 'Låt
      mig tåga genom ditt land.'  Men konungen i Edom hörde icke därpå.
      De skickade ock till konungen i Moab, men denne ville icke
      heller Då stannade Israel i Kades.
      >4 Mos. 20,14 f.
 18.  Därefter tågade de genom öknen och gingo omkring Edoms land och
      Moabs land och kommo öster om Moabs land och lägrade sig på
      andra sidan Arnon; de kommo icke in på Moabs område, ty Arnon är
      Moabs gräns.
      >4 Mos. 21,13.
 19.  Sedan skickade Israel sändebud till Sihon, amoréernas konung,
      konungen i Hesbon; och Israel lät säga till honom: 'Låt oss
      genom ditt land tåga dit vi skola.'
      >4 Mos. 21,21 f. 5 Mos. 2,26 f.
 20.  Men Sihon litade icke på Israel och lät dem icke tåga genom sitt
      land, utan församlade allt sitt folk, och de lägrade sig i
      Jahas; där in- lät han sig i strid med Israel.
 21.  Men HERREN, Israels Gud, gav Sihon och allt hans folk i Israels
      hand, så att de slogo dem; och Israel intog hela amoréernas
      land, ty dessa bodde då i detta land.
 22.  De intogo hela amoréernas område, från Arnon ända till Jabbok,
      och från öknen ända till Jordan.
      >5 Mos. 2,36.
 23.  Och nu, då HERREN, Israels Gud, har fördrivit amoréerna för sitt
      folk Israel, skulle du taga deras land i besittning!
 24.  Är det icke så: vad din gud Kemos giver dig till besittning, det
      tager du i besittning?  Så taga ock vi, närhelst HERREN, vår Gud,
      fördriver ett folk för oss, deras land i besittning.
      >1 Kon. 11,7. 2 Kon. 23,13.
 25.  Menar du att du är så mycket förmer än Balak, Sippors sons
      konungen i Moab?  Han dristade ju icke att inlåta sig i tvist med
      Israel eller giva sig i strid med dem.
      >4 Mos. 22,2 f.
 26.  När Israel nu i tre hundra år har bott i Hesbon och underlydande
      orter, i Aror och underlydande orter och i alla städer på båda
      sidor om Arnon, varför haven I då under hela den tiden icke
      tagit detta ifrån oss?
 27.  Jag har icke försyndat mig mot dig, men du gör illa mot mig, då
      du nu överfaller mig.  HERREN, domaren, må i dag döma mellan
      Israels barn och Ammons barn.»
 28.  Men Ammons barns konung hörde icke på vad Jefta lät säga honom
      genom sändebuden.

 29.  Då kom HERRENS Ande över Jefta; och han tågade genom Gilead och
      Manasse och tågade så genom Mispe i Gilead, och från Mispe i
      Gilead tågade han fram mot Ammons barn.
 30.  Och Jefta gjorde ett löfte åt HERREN och sade: »Om du giver
      Ammons barn i min hand,
 31.  så lovar jag att vadhelst som ur dörrarna till mitt hus går ut
      emot mig, när jag välbehållen kommer tillbaka från Ammons barn,
      det skall höra HERREN till, och det skall jag offra till
      brännoffer.»
 32.  Så drog nu Jefta åstad mot Ammons barn för att strida mot dem;
      och HERREN gav dem i hans hand.
 33.  Och han tillfogade dem ett mycket stort nederlag och intog
      landet från Aroer ända till fram emot Minnit, tjugu städer, och
      ända till Abel-Keramim.  Alltså blevo Ammons barn kuvade under
      Israels barn.
 34.  När sedan Jefta kom hem till sitt hus i Mispa, då gick hans
      dotter ut emot honom med pukor och dans.  Och hon var hans enda
      barn, han hade utom henne varken son eller dotter.
      >2 Mos. 15,20. 1 Sam. 18,6.
 35.  I detsamma han nu fick se henne, rev han sönder sina kläder och
      ropade: »Ve mig, min dotter, du kommer mig att sjunka till
      jorden, du drager olycka över mig!  Ty jag har öppnat min mun
      inför HERREN till ett löfte och kan icke taga mitt ord
      tillbaka.»
      >4 Mos. 30,3. 5 Mos. 23,21.
 36.  Hon svarade honom: »Min fader, har du öppnat din mun inför
      HERREN, så gör med mig enligt din muns tal, eftersom HERREN nu
      har skaffat dig hämnd på dina fiender, Ammons barn.»
 37.  Och hon sade ytterligare till sin fader: »Uppfyll dock denna min
      begäran: unna mig två månader, så att jag får gå åstad ned på
      bergen och begråta min jungfrudom med mina väninnor.
 38.  Han svarade: »Du får gå åstad.»  Och han tillstadde henne att
      vara borta i två månader.  Då gick hon åstad med sina väninnor
      och begrät sin jungfrudom på bergen.
 39.  Men efter två månader vände hon tillbaka till sin fader, och han
      förfor då med henne efter det löfte han hade gjort.  Och hon hade
      icke känt någon man.
 40.  Sedan blev det en sedvänja i Israel att Israels döttrar år efter
      år gingo åstad för att lovprisa gileaditen Jeftas dotter, under
      fyra dagar vart år.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/07_11.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free