- Project Runeberg -  Bibeln /
Första Samuelsboken, 9 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                   Första Samuelsboken, 9 Kapitlet

                Saul utses av Herren till konung genom
                               Samuel.

  1.  I Benjamin levde en man som hette Kis, son till Abiel, son till
      Seror, son till Bekorat, son till Afia, son till en benjaminit;
      och han var en rik man.
      >1 Sam. 14,51.
  2.  Han hade en son som hette Saul, en ståtlig och fager man; bland
      Israels barn fanns ingen man som var fagrare än han; han var
      huvudet högre än allt folket.
  3.  Nu hade Kis', Sauls faders, åsninnor kommit bort för honom;
      därför sade Kis till sin son Saul: »Tag med dig en av tjänarna
      och stå upp och gå åstad och sök efter åsninnorna.»
  4.  Då gick han genom Efraims bergsbygd och därefter genom
      Salisalandet; men de funno dem icke.  Så gingo de genom
      Saalimslandet, men där voro de icke; sedan gick han genom
      Benjamins land, men de funno dem icke heller där.
  5.  När de så hade kommit in i Sufs land, sade Saul till tjänaren
      som han hade med sig: »Kom, låt oss gå hem igen; min fader kunde
      eljest, stället för att tänka på åsninnorna, bliva orolig för
      vår skull.»
  6.  Men han svarade honom: »Se, i denna stad finnes en gudsman; han
      är en ansedd man; allt vad han säger, det sker.  Låt oss nu gå
      dit; måhända kan han säga oss något om den färd vi hava
      företagit oss.»
  7.  Då sade Saul till sin tjänare: »Men om vi gå dit, vad skola vi
      då taga med oss åt mannen?  Brödet är ju slut i våra ränslar, och
      vi hava icke heller någon annan gåva att taga med oss åt
      gudsmannen.  Eller vad hava vi väl?»
      >1 Kon. 14,3. 2 Kon. 4,42.
  8.  Tjänaren svarade Saul ännu en gång och sade: »Se, här har jag i
      min ägo en fjärdedels sikel silver; den vill jag giva åt
      gudsmannen, för att han må säga oss vilken väg vi böra gå.»
  9.  (Fordom sade man så i Israel, när man gick för att fråga Gud:
      »Kom, låt oss gå till siaren.»  Ty den som man nu kallar profet
      kallade man fordom siare.)
      >4 Mos. 12,6.
 10.  Saul sade till sin tjänare: »Ditt förslag är gott; kom, låt oss
      gå.»  Så gingo de till staden där gudsmannen fanns.

 11.  När de nu gingo uppför höjden där staden låg, träffade de några
      flickor som hade gått ut för att hämta vatten; dem frågade de:
      »Är siaren här?»
 12.  De svarade dem och sade: »Ja, helt nära.  Skynda dig nu, ty han
      har i dag kommit till staden; folket firar nämligen i dag en
      offerfest på offerhöjden.
 13.  Om I nu gån in i staden, träffen I honom, innan han går upp på
      höjden till måltiden, ty folket äter icke, förrän han
      kommer.  Han skall välsigna offret; först sedan begynna de
      inbjudna att äta.  Gån därför nu ditupp, ty just nu kunnen I
      träffa honom.»
 14.  Så gingo de upp till staden.  Och just när de kommo in i staden,
      mötte de Samuel, som var stadd på väg upp till offerhöjden.

 15.  Men dagen innan Saul kom hade HERREN uppenbarat för Samuel och
      sagt:
 16.  »I morgon vid denna tid skall jag sända till dig en man från
      Benjamins land, och honom skall du smörja till furste över mitt
      folk Israel; han skall frälsa mitt folk ifrån filistéernas
      hand.  Ty jag har sett till mitt folk, eftersom deras rop har
      kommit till mig.»
      >2 Mos. 3,9.
 17.  När nu Samuel fick se Saul, gav HERREN honom den uppenbarelsen:
      »Se där är den man om vilken jag sade till dig: Denne skall
      styra mitt folk.»

 18.  Men Saul gick fram till Samuel i porten och sade: »Säg mig var
      siaren bor.»
 19.  Samuel svarade Saul och sade: »Jag är siaren.  Gå före mig upp på
      offerhöjden, ty I skolen äta där med mig i dag.  Men i morgon
      vill jag låta dig gå; och om allt vad du har på hjärtat vill jag
      giva dig besked.
 20.  Och vad angår åsninnorna, som nu i tre dagar hava varit borta
      för dig, skall du icke bekymra dig för dem, ty de äro
      återfunna.  Vem tillhör för övrigt allt vad härligt är i Israel,
      om icke dig och hela din faders hus?»
 21.  Saul svarade och sade: »Jag är ju en benjaminit, från en av de
      minsta stammarna i Israel, och min släkt är ju den ringaste
      bland alla släkter i Benjamins stammar.  Varför talar du då till
      mig på det sättet?»
 22.  Men Samuel tog Saul och hans tjänare och förde dem upp i salen
      och gav dem plats överst bland de inbjudna, vilka voro vid pass
      trettio män.
 23.  Och Samuel sade till kocken: »Giv hit det stycke som jag gav
      dig, och som jag sade att du skulle förvara hos dig.»
 24.  Då tog kocken fram lårstycket med vad därtill hörde, och satte
      det fram för Saul; och Samuel sade: »Se, här sättes nu fram för
      dig det som har blivit sparat; ät därav.  Ty just för denna stund
      blev det undanlagt åt dig, då när jag sade att jag hade inbjudit
      folket.»  Så åt Saul den dagen med Samuel.

 25.  Därefter gingo de ned från offerhöjden och in i staden.  Sedan
      samtalade han med Saul uppe på taket.
 26.  Men bittida följande dag, när morgonrodnaden gick upp, ropade
      Samuel uppåt taket till Saul och sade: »Stå upp, så vill jag
      ledsaga dig till vägs.»  Då stod Saul upp, och de gingo båda
      åstad, han och Samuel.
      >5 Mos. 22,8.
 27.  När de så voro på väg ned mot ändan av staden, sade Samuel till
      Saul: »Säg till tjänaren att han skall gå före oss» -- och han
      fick gå -- »men du själv må nu stanna här, så vill jag låta dig
      höra vad Gud har talat.»


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/09_09.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free