- Project Runeberg -  Bibeln /
Första Samuelsboken, 13 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                   Första Samuelsboken, 13 Kapitlet

                    Kriget mot filistéerna.  Sauls
                 egenmäktiga offer.  Israels betryck.

  1.  Saul hade varit konung ett år, och när han nu regerade över
      Israel på andra året,
  2.  utvalde han åt sig tre tusen män ur Israel.  Av dessa hade Saul
      själv hos sig två tusen i Mikmas och i Betels bergsbygd, och ett
      tusen hade Jonatan hos sig i Gibea i Benjamin.  Men det övriga
      folket hade han låtit gå hem, var och en till sin hydda.
  3.  Och Jonatan dräpte filistéernas fogde i Geba; och filistéerna
      fingo höra det.  Men Saul lät stöta i basun över hela landet och
      säga: »Detta må hebréerna höra.»
  4.  Så fick hela Israel höra omtalas att Saul hade dräpt
      filistéernas fogde, och att Israel därigenom hade blivit
      förhatligt för filistéerna.  Och folket bådades upp att följa
      Saul till Gilgal.
  5.  Under tiden hade filistéerna församlat sig för att strida mot
      Israel: trettio tusen vagnar och sex tusen ryttare, och fotfolk
      så talrikt som sanden på havets strand; och de drogo upp och
      lägrade sig vid Mikmas, öster om Bet-Aven.
  6.  Då nu israeliterna sågo sig vara i nöd, i det att folket svårt
      ansattes, gömde sig folket i grottor, i skogssnår och bland
      klippor, i fasta valv och i gropar.
  7.  Och somliga av hebréerna gingo över Jordan in i Gads och Gileads
      land.  Men Saul var ännu kvar i Gilgal; och allt folket följde
      honom med bävan.
  8.  När han nu hade väntat sju dagar, intill den tid Samuel hade
      bestämt men Samuel likväl icke kom till Gilgal, begynte folket
      skingra sig och gå ifrån honom.
      >1 Sam. 10,8.
  9.  Då sade Saul: »Fören fram till mig brännoffers- och
      tackoffersdjuren.»  Därpå frambar han brännoffret.
 10.  Men just när han hade slutat att frambära brännoffret, kom
      Samuel.  Då gick Saul honom till mötes för att hälsa honom.
 11.  Men Samuel sade: »Vad har du gjort!»  Saul svarade: »När jag såg
      att folket skingrade sig och gick ifrån mig, under det att du
      icke kom inom den bestämda tiden, fastän filistéerna voro
      församlade vid Mikmas,
 12.  då tänkte jag: Nu komma filistéerna hitned mot mig i Gilgal, och
      jag har ännu icke bönfallit inför HERREN.  Då tog jag mod till
      mig och offrade brännoffret.»
 13.  Samuel sade till Saul: »Du har handlat dåraktigt.  Du har icke
      hållit det bud HERREN, din Gud, har givit dig; eljest skulle
      HERREN hava befäst ditt konungadöme över Israel för evig tid.
 14.  Men nu skall ditt konungadöme icke bliva beståndande.  HERREN har
      sökt sig en man efter sitt hjärta, och honom har HERREN
      förordnat till furste över sitt folk, eftersom du icke har
      hållit vad HERREN bjöd dig.»
      >Ps. 89,20 f. Apg. 13,22.

 15.  Därefter stod Samuel upp och gick från Gilgal till Gibea i
      Benjamin.  Men Saul mönstrade det folk som fanns hos honom: vid
      pass sex hundra man.
 16.  Och Saul och hans son Jonatan stannade i Geba i Benjamin med det
      folk som fanns hos dem, under det att filistéerna hade lägrat
      sig vid Mikmas.
 17.  Och en härskara, delad i tre hopar, drog ut ur filistéernas läger
      för att härja: en hop tog vägen till Ofra i Sualslandet,
 18.  en hop tog vägen till Bet-Horon, och en hop tog vägen till det
      område som vetter åt Seboimsdalen, åt öknen till.

 19.  Ingen smed fanns då i hela Israels land, ty filistéerna fruktade
      att hebréerna skulle låta göra sig svärd eller spjut.
      >Dom. 5,8
 20.  Och så måste en israelit alltid begiva sig ned till filistéerna,
      om han ville låta vässa sin lie eller sin plogbill eller sin yxa
      eller sin skära,
 21.  när det hade blivit något fel med eggen på skärorna eller
      plogbillarna, eller med gafflarna eller yxorna, eller när
      oxpikarnas uddar behövde rätas.
 22.  Härav kom sig, att när striden skulle stå, ingen enda av Sauls
      och Jonatans folk hade ett svärd eller ett spjut; allenast Saul
      själv och hans son Jonatan hade sådana.

 23.  Men filistéerna läto en utpost rycka fram till passet vid
      Mikmas.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/09_13.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free