- Project Runeberg -  Bibeln /
Första Samuelsboken, 18 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                   Första Samuelsboken, 18 Kapitlet

               Jonatans och Davids vänskap.  Sauls avund
                 och mordiska anslag.  Mikal given åt
                         David såsom hustru.

  1.  Sedan, efter det att David hade talat ut med Saul, fäste sig
      Jonatans hjärta så vid Davids hjärta, att Jonatan hade honom
      lika kär som sitt eget liv.
      >1 Sam. 19,1. 20,17.
  2.  Och Saul tog honom till sig på den dagen och lät honom icke mer
      vända tillbaka till sin faders hus.
      >1 Sam. 17,15.
  3.  Och Jonatan slöt ett förbund med David, då han nu hade honom
      lika kär som sitt eget liv.
      >1 Sam. 20,16 f. 23,18.
  4.  Och Jonatan tog av sig manteln som han hade på sig och gav den
      åt David, så ock sina övriga kläder, ända till sitt svärd, sin
      båge och sitt bälte
  5.  Och när David drog ut, hade han framgång överallt dit Saul sände
      honom; Saul satte honom därför över krigsfolket.  Och allt folket
      fann behag i honom, också de som voro Sauls tjänare.

  6.  Och när de kommo hem, då David vände tillbaka, efter att hava
      slagit ned filistéen, gingo kvinnorna ut från alla Israels
      städer, under sång och dans, för att möta konung Saul med jubel,
      med pukor och trianglar.
      >2 Mos. 15,20. Dom. 11,34.
  7.  Och kvinnorna sjöngo med fröjd sålunda:
        »Saul har slagit sina tusen,
        men David sina tio tusen.»
      >2 Mos. 15,2l. 1 Sam. 21,11. 29,5.

  8.  Då blev Saul mycket vred, ty det talet misshagade honom, och han
      sade: »Åt David hava de givit tio tusen, och åt mig hava de
      givit tusen; nu fattas honom allenast konungadömet.»
  9.  Och Saul såg med ont öga på David från den dagen och allt
      framgent.

 10.  Dagen därefter kom en ond ande från Gud över Saul, så att han
      rasade i sitt hus; men David spelade på harpan, såsom han
      dagligen plägade.  Och Saul hade sitt spjut i handen.
      >1 Sam. 16,14 f. 19,9 f.
 11.  Och Saul svängde spjutet och tänkte: »Jag skall spetsa David
      fast vid väggen.»  Men David böjde sig undan för honom, två
      gånger.

 12.  Och Saul fruktade för David, eftersom HERREN var med honom,
      sedan han hade vikit ifrån Saul.
 13.  Därför avlägsnade Saul honom ifrån sig, i det att han gjorde
      honom till överhövitsman i sin här; han blev så folkets ledare
      och anförare.
 14.  Och David hade framgång på alla sina vägar, och HERREN var med
      honom.
 15.  Då nu Saul såg att han hade så stor framgång, fruktade han honom
      än mer.
 16.  Men hela Israel och Juda hade David kär, eftersom han var deras
      ledare och anförare.

 17.  Och Saul sade till David: »Se, min äldsta dotter, Merab, vill
      jag giva dig till hustru; skicka dig allenast såsom en tapper
      man i min tjänst, och för HERRENS krig.»  Ty Saul tänkte: »Min
      hand må icke drabba honom, filistéernas hand må drabba honom.»
 18.  Men David svarade Saul: »Vem är jag, vilka hava mina
      levnadsförhållanden varit, och vad är min faders släkt i Israel,
      eftersom jag skulle bliva konungens måg?»
 19.  När tiden kom att Sauls dotter Merab skulle hava givits åt
      David, blev hon emellertid given till hustru åt meholatiten
      Adriel.  --
      >2 Sam. 21,8.
 20.  Men Sauls dotter Mikal hade David kär.  Och när man omtalade
      detta för Saul, behagade det honom.
 21.  Saul tänkte nämligen: »Jag skall giva henne åt honom, för att
      hon må bliva honom en snara, så att filistéernas hand drabbar
      honom.»  Och Saul sade till David: »För andra gången kan du nu
      bliva min måg.»
 22.  Och Saul bjöd sina tjänare att de hemligen skulle tala så med
      David: »Se, konungen har behag till dig, och alla hans tjänare
      hava dig kär; du bör nu bliva konungens måg.»
 23.  Och Sauls tjänare talade dessa ord i Davids öron.  Men David
      sade: »Tyckes det eder vara en så ringa sak att bliva konungens
      måg?  Jag är ju en fattig och ringa man.»
 24.  Detta omtalade Sauls tjänare för honom och sade: »Så har David
      sagt.»
 25.  Då tillsade Saul dem att de skulle säga så till David: »Konungen
      begär ingen annan brudgåva än förhudarna av ett hundra
      filistéer, för att hämnd så må tagas på konungens fiender.»  Saul
      hoppades nämligen att han skulle få David fälld genom
      filistéernas hand.
      >1 Mos. 34,12. 2 Mos. 22,16 f.
 26.  När så hans tjänare omtalade för David vad han hade sagt, ville
      David gärna på det villkoret bliva konungens måg; och innan
      tiden ännu var förlupen,
 27.  stod David upp och drog åstad med sina män och slog av
      filistéerna två hundra man.  Och David tog deras förhudar med
      sig, och fulla antalet blev överlämnat åt konungen, för att han
      skulle bliva konungens måg.  Och Saul gav honom så sin dotter
      Mikal till hustru.
      >2 Sam. 3,14.
 28.  Men Saul såg och förstod att HERREN var med David; Och Sauls
      dotter Mikal hade honom kär.
 29.  Då fruktade Saul ännu mer för David, och så blev Saul Davids
      fiende för hela livet.

 30.  Men filistéernas furstar drogo i fält; och så ofta de drogo ut,
      hade David större framgång än någon annan av Sauls tjänare, så
      att hans namn blev mycket berömt.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/09_18.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free