- Project Runeberg -  Bibeln /
Andra Samuelsboken, 1 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                    Andra Samuelsboken, 1 Kapitlet

               Budskapet om Sauls död.  Davids klagosång
                        över Saul och Jonatan.

  1.  Efter Sauls död, när David hade kommit tillbaka från segern över
      Amalek, och när David sedan i två dagar hade uppehållit sig i
      Siklag,
      >1 Sam. 30,17 f., 26.
  2.  då hände sig på tredje dagen att en man kom från Sauls läger,
      med sönderrivna kläder och med jord på sitt huvud.  Och när han
      kom in till David, föll han ned till jorden och bugade
      sig.
      >Jos.7,6. 1 Sam. 4,12.
  3.  David frågade honom: »Varifrån kommer du?»  Han svarade honom:
      »Jag kommer såsom flykting ifrån Israels läger.»
  4.  Då sade David till honom: »Huru har det gått?  Säg mig det.»  Han
      svarade: »Folket har flytt ur striden, många av folket hava
      också fallit och dött; Saul och hans son Jonatan äro ock döda.»
  5.  David frågade den unge mannen som berättade detta för honom:
      »Huru vet du att Saul och hans son Jonatan äro döda?»
  6.  Den unge mannen som hade framfört underrättelsen till honom
      svarade: »Jag kom av en händelse upp på berget Gilboa, och där
      fick jag se Saul stödja sig mot sitt spjut, under det att vagnar
      och ryttare ansatte honom.
      >1 Sam. 31,1 f.
  7.  När han då vände sig om och fick se mig, ropade han på mig, och
      jag svarade: 'Här är jag.'
  8.  Då frågade han mig vem jag var, och jag svarade honom att jag
      var en amalekit.
  9.  Sedan sade han till mig: 'Träd fram hit till mig och giv mig
      dödsstöten, ty jag är gripen av dödens vanmakt, om ock livet
      ännu alltjämt är kvar i mig.'
 10.  Då trädde jag fram till honom och dödade honom, ty jag visste ju
      att han icke skulle kunna överleva sitt fall.  Och jag tog
      diademet som satt på hans huvud, och ett armband som satt på
      hans arm, och jag bar nu detta hit till min herre.»
 11.  Då fattade David i sina kläder och rev sönder dem; så gjorde ock
      alla de män som voro där med honom.
 12.  Och de höllo dödsklagan och gräto och fastade ända till aftonen
      för Sauls och hans son Jonatans skull, och för HERRENS folks och
      för Israels hus' skull, därför att de hade fallit för svärd.
 13.  Och David frågade den unge mannen som hade framfört
      underrättelsen till honom: »Varifrån är du?»  Han svarade: »Jag
      är son till en amalekit som lever här såsom främling.»
 14.  David sade till honom: »Kände du då ingen fruktan för att
      uträcka din hand till att förgöra HERRENS smorde?»
      >1 Sam. 24,7. 26,11. Ps. 105,15.
 15.  Och David kallade på en av sina män och sade: »Kom hit och stöt
      ned honom.»  Och han slog honom till döds.
 16.  Och David sade till honom: »Ditt blod komme över ditt huvud, ty
      din egen mun har vittnat mot dig, i det att du sade: 'Jag har
      dödat HERRENS smorde.'»

 17.  Och David sjöng följande klagosång över Saul och hans son
      Jonatan,
 18.  och han befallde att man skulle lära Juda barn »Bågsången»; den
      är upptecknad i »Den redliges bok»:
      >Jos. 10,13.

 19.    »Din härlighet, Israel,
            ligger slagen på dina höjder.
        Huru hava icke hjältarna fallit!
      >1 Mack. 9 21.

 20.    Förkunnen det icke i Gat,
        bebåden det ej på Askelons gator,
        för att filistéernas döttrar icke må glädja sig,
        de oomskurnas döttrar ej fröjda sig.
      >Mik. 1,10.

 21.    I Gilboa berg,
            på eder må ej falla
            dagg eller regn,
        ej ses offergärdsskördar.
        Ty hjältarnas sköld
            blev där till smälek,
        Sauls sköld,
            ej sedan smord med olja.

 22.    Från slagnas blod,
            från hjältars hull
        vek Jonatans båge
            icke tillbaka,
        vände Sauls svärd
            ej omättat åter.
      >1 Sam. 14,6 f., 47 f.

 23.    Saul och Jonatan,
            så kära och ljuvliga
            för varandra i livet,
        de blevo ej heller
            skilda i döden,
        de två, som voro snabbare än örnar,
            starka mer än lejon.

 24.    Israels döttrar,
            gråten över Saul,
        över honom som klädde eder
            i scharlakan och praktskrud
        och prydde edra kläder
            med gyllene smycken.

 25.    Huru hava icke hjältarna
            fallit i striden!
        Jonatan ligger slagen
            på dina höjder.

 26.    Jag sörjer över dig,
            du min broder Jonatan;
            mycket ljuvlig var du mig.
        Dyrbar var mig din kärlek,
            mer än kvinnokärlek.
      >1 Sam. 18,3. 19,1.

 27.    Huru hava icke hjältarna fallit,
        de båda stridssvärden förgåtts!»


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/10_01.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free