Andra Samuelsboken, 13 Kapitlet
Amnon kränker Tamar och dödas av
Absalom; denne flyr.
1. Därefter tilldrog sig följande Davids son Absalom hade en skön
syster som hette Tamar, och Davids son Amnon fattade kärlek till
henne.
>2 Sam. 3,2.
2. Ja, Amnon kom för sin syster Tamars skull i en sådan vånda att
han blev sjuk; ty hon var jungfru, och det syntes Amnon icke
vara möjligt att göra henne något.
3. Men Amnon hade en vän, som hette Jonadab, en son till Davids
broder Simea; och Jonadab var en mycket klok man.
>1 Sam. 16,9. 2 Sam. 21,21. 1 Krön. 2,13.
4. Denne sade nu till honom: »Varför ser du var morgon så avtärd
ut, du konungens son? Vill du icke säga mig det?» Amnon
svarade honom: »Jag har fattat kärlek till min broder Absaloms
syster Tamar.»
5. Jonadab sade till honom: »Lägg dig på din säng och gör dig sjuk.
När då din fader kommer för att besöka dig, så säg till honom:
'Låt min syster Tamar komma och giva mig något att äta, men låt
henne tillreda maten inför mina ögon; så att jag ser det och kan
få den ur hennes hand att äta.'»
6. Då lade Amnon sig och gjorde sig sjuk. När nu konungen kom för
att besöka honom, sade Amnon till konungen: »Låt min syster
Tamar komma hit och tillaga två kakor inför mina ögon, så att
jag kan få dem ur hennes hand att äta.»
7. Då sände David bud in i huset till Tamar och lät säga: »Gå till
din broder Amnons hus och red till åt honom något att äta.»
8. Tamar gick då åstad till sin broder Amnons hus, där denne låg
till sängs. Och hon tog deg och knådade den och gjorde därav
kakor inför hans ögon och gräddade kakorna.
9. Därefter tog hon pannan och lade upp dem därur inför hans ögon;
men han ville icke äta. Och Amnon sade: »Låt alla gå ut
härifrån. Då gingo alla ut därifrån.
10. Sedan sade Amnon till Tamar: »Bär maten hitin i kammaren, så att
jag får den ur din hand att äta.» Då tog Tamar kakorna som hon
hade tillrett och bar dem in i kammaren till sin broder Amnon.
11. Men när hon kom fram med dem till honom, för att han skulle äta,
fattade han i henne och sade till henne: »Kom hit och ligg hos
mig, min syster.»
12. Hon sade till honom: »Ack nej, min broder, kränk mig icke; ty
sådant får icke ske i Israel. Gör icke en sådan galenskap.
>3 Mos 18,9. 20,17. 5 Mos. 27,22.
13. Vart skulle jag då taga vägen med min skam? Och du själv skulle
ju sedan i Israel hållas för en dåre. Tala nu med konungen; han
vägrar nog icke att giva mig åt dig.»
14. Men han ville icke lyssna till hennes ord och blev henne
övermäktig och kränkte henne och låg hos henne.
15. Men därefter fick Amnon en mycket stor motvilja mot henne; ja,
den motvilja han fick mot henne var större än den kärlek han
hade haft till henne. Och Amnon sade till henne: »Stå upp och gå
din väg.»
16. Då sade hon till honom: »Gör dig icke skyldig till ett så svårt
brott som att driva bort mig; det vore värre än det andra som du
har gjort med mig.»
17. Men han ville icke höra på henne, utan ropade på den unge man
som han hade till tjänare och sade: »Driven denna kvinna ut
härifrån, och rigla du dörren efter henne.»
18. Och hon hade en fotsid livklädnad på sig; ty i sådana kåpor voro
konungens döttrar klädda, så länge de voro jungfrur. När
tjänaren nu hade fört ut Tamar och riglat dörren efter henne,
19. tog hon aska och strödde på sitt huvud, och den fotsida
livklädnaden som hon hade på sig rev hon sönder; och hon lade
handen på sitt huvud och gick där ropande och klagande.
>Job 2,12. Jer. 2,37.
20. Då sade hennes broder Absalom till henne: »Har din broder Aminon
varit hos dig? Tig nu stilla, min syster; han är ju din broder.
Lägg denna sak icke så på sinnet.» Så stannade då Tamar i sin
broder Absaloms hus i svår sorg.
21. Men när konung David fick höra allt detta, blev han mycket vred.
22. Och Absalom talade intet med Amnon, varken gott eller ont, ty
Absalom hatade Amnon, därför att denne hade kränkt hans syster
Tamar.
23. Två år därefter hade Absalom fårklippning i Baal-Hasor, som
ligger vid Efraim. Och Absalom inbjöd då alla konungens söner.
24. Absalom kom till konungen och sade: »Din tjänare skall nu hava
fårklippning; jag beder att konungen ville jämte sina tjänare gå
med din tjänare.»
>1 Sam. 25,2, 36.
25. Men konungen svarade Absalom »Nej, min son, vi må icke
allasammans gå med, ty vi vilja icke vara dig till besvär.» Och
fastän han bad honom enträget, ville han icke gå, utan gav honom
sin avskedshälsning.
26. Då sade Absalom: »Om du icke vill, så låt dock min broder Amnon
gå med oss.» Konungen frågade honom: »Varför skall just han gå
med dig?»
27. Men Absalom bad honom så enträget, att han lät Amnon och alla de
övriga konungasönerna gå med honom.
28. Och Absalom bjöd sina tjänare och sade: »Sen efter, när Amnons
hjärta bliver glatt av vinet; och när jag då säger till eder:
'Huggen ned Amnon', så döden honom utan fruktan. Det är ju jag
som bjuder eder det, varen frimodiga och skicken eder såsom
käcka män.»
29. Och Absaloms tjänare gjorde med Amnon såsom Absalom hade bjudit.
Då stodo alla konungens söner upp och satte sig var och en på
sin mulåsna och flydde.
30. Medan de ännu voro på väg, kom till David ett rykte om att
Absalom hade huggit ned alla konungens söner, så att icke en
enda av dem fanns kvar.
31. Då stod konungen upp och rev sönder sina kläder och lade sig på
marken, under det att alla hans tjänare stodo där med
sönderrivna kläder.
32. Men Jonadab, som var son till Davids broder Simea, tog till orda
och sade: »Min herre må icke tänka att de hava dödat alla de
unga männen, konungens söner, det är Amnon allena som är död.
Ty Absaloms uppsyn har bådat olycka ända ifrån den dag då denne
kränkte hans syster Tamar.
33. Så må nu min herre konungen icke akta på detta som har blivit
sagt, att alla konungens söner äro döda; nej, Amnon allena är
död.»
34. Emellertid flydde Absalom. -- När nu mannen som stod på vakt
lyfte upp sina ögon, fick han se mycket folk komma från vägen
bakom honom, vid sidan av berget.
35. Då sade Jonadab till konungen: »Se, där komma konungens söner.
Såsom din tjänare sade, så har det gått till.»
36. Just när han hade sagt detta, kommo konungens söner; och de
brusto ut i gråt. Också konungen och alla hans tjänare gräto
häftigt och bitterligen.
37. Men Absalom hade flytt och begivit sig till Talmai, Ammihurs
son, konungen i Gesur. Och David sörjde hela tiden sin son.
>2 Sam. 3,3.
38. Sedan Absalom hade flytt och begivit sig till Gesur, stannade
han där i tre år.
39. Och konung David avstod ifrån att draga ut mot Absalom, ty han
tröstade sig över att Amnon var död.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:09 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/10_13.html
