- Project Runeberg -  Bibeln /
Andra Samuelsboken, 13 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                   Andra Samuelsboken, 13 Kapitlet

                   Amnon kränker Tamar och dödas av
                         Absalom; denne flyr.

  1.  Därefter tilldrog sig följande Davids son Absalom hade en skön
      syster som hette Tamar, och Davids son Amnon fattade kärlek till
      henne.
      >2 Sam. 3,2.
  2.  Ja, Amnon kom för sin syster Tamars skull i en sådan vånda att
      han blev sjuk; ty hon var jungfru, och det syntes Amnon icke
      vara möjligt att göra henne något.
  3.  Men Amnon hade en vän, som hette Jonadab, en son till Davids
      broder Simea; och Jonadab var en mycket klok man.
      >1 Sam. 16,9. 2 Sam. 21,21. 1 Krön. 2,13.
  4.  Denne sade nu till honom: »Varför ser du var morgon så avtärd
      ut, du konungens son?  Vill du icke säga mig det?»  Amnon
      svarade honom: »Jag har fattat kärlek till min broder Absaloms
      syster Tamar.»
  5.  Jonadab sade till honom: »Lägg dig på din säng och gör dig sjuk.
      När då din fader kommer för att besöka dig, så säg till honom:
      'Låt min syster Tamar komma och giva mig något att äta, men låt
      henne tillreda maten inför mina ögon; så att jag ser det och kan
      få den ur hennes hand att äta.'»
  6.  Då lade Amnon sig och gjorde sig sjuk.  När nu konungen kom för
      att besöka honom, sade Amnon till konungen: »Låt min syster
      Tamar komma hit och tillaga två kakor inför mina ögon, så att
      jag kan få dem ur hennes hand att äta.»

  7.  Då sände David bud in i huset till Tamar och lät säga: »Gå till
      din broder Amnons hus och red till åt honom något att äta.»
  8.  Tamar gick då åstad till sin broder Amnons hus, där denne låg
      till sängs.  Och hon tog deg och knådade den och gjorde därav
      kakor inför hans ögon och gräddade kakorna.
  9.  Därefter tog hon pannan och lade upp dem därur inför hans ögon;
      men han ville icke äta.  Och Amnon sade: »Låt alla gå ut
      härifrån.  Då gingo alla ut därifrån.
 10.  Sedan sade Amnon till Tamar: »Bär maten hitin i kammaren, så att
      jag får den ur din hand att äta.»  Då tog Tamar kakorna som hon
      hade tillrett och bar dem in i kammaren till sin broder Amnon.
 11.  Men när hon kom fram med dem till honom, för att han skulle äta,
      fattade han i henne och sade till henne: »Kom hit och ligg hos
      mig, min syster.»
 12.  Hon sade till honom: »Ack nej, min broder, kränk mig icke; ty
      sådant får icke ske i Israel.  Gör icke en sådan galenskap.
      >3 Mos 18,9. 20,17. 5 Mos. 27,22.
 13.  Vart skulle jag då taga vägen med min skam?  Och du själv skulle
      ju sedan i Israel hållas för en dåre.  Tala nu med konungen; han
      vägrar nog icke att giva mig åt dig.»
 14.  Men han ville icke lyssna till hennes ord och blev henne
      övermäktig och kränkte henne och låg hos henne.
 15.  Men därefter fick Amnon en mycket stor motvilja mot henne; ja,
      den motvilja han fick mot henne var större än den kärlek han
      hade haft till henne.  Och Amnon sade till henne: »Stå upp och gå
      din väg.»
 16.  Då sade hon till honom: »Gör dig icke skyldig till ett så svårt
      brott som att driva bort mig; det vore värre än det andra som du
      har gjort med mig.»
 17.  Men han ville icke höra på henne, utan ropade på den unge man
      som han hade till tjänare och sade: »Driven denna kvinna ut
      härifrån, och rigla du dörren efter henne.»
 18.  Och hon hade en fotsid livklädnad på sig; ty i sådana kåpor voro
      konungens döttrar klädda, så länge de voro jungfrur.  När
      tjänaren nu hade fört ut Tamar och riglat dörren efter henne,
 19.  tog hon aska och strödde på sitt huvud, och den fotsida
      livklädnaden som hon hade på sig rev hon sönder; och hon lade
      handen på sitt huvud och gick där ropande och klagande.
      >Job 2,12. Jer. 2,37.
 20.  Då sade hennes broder Absalom till henne: »Har din broder Aminon
      varit hos dig?  Tig nu stilla, min syster; han är ju din broder.
      Lägg denna sak icke så på sinnet.»  Så stannade då Tamar i sin
      broder Absaloms hus i svår sorg.
 21.  Men när konung David fick höra allt detta, blev han mycket vred.
 22.  Och Absalom talade intet med Amnon, varken gott eller ont, ty
      Absalom hatade Amnon, därför att denne hade kränkt hans syster
      Tamar.

 23.  Två år därefter hade Absalom fårklippning i Baal-Hasor, som
      ligger vid Efraim.  Och Absalom inbjöd då alla konungens söner.
 24.  Absalom kom till konungen och sade: »Din tjänare skall nu hava
      fårklippning; jag beder att konungen ville jämte sina tjänare gå
      med din tjänare.»
      >1 Sam. 25,2, 36.
 25.  Men konungen svarade Absalom »Nej, min son, vi må icke
      allasammans gå med, ty vi vilja icke vara dig till besvär.»  Och
      fastän han bad honom enträget, ville han icke gå, utan gav honom
      sin avskedshälsning.
 26.  Då sade Absalom: »Om du icke vill, så låt dock min broder Amnon
      gå med oss.»  Konungen frågade honom: »Varför skall just han gå
      med dig?»
 27.  Men Absalom bad honom så enträget, att han lät Amnon och alla de
      övriga konungasönerna gå med honom.

 28.  Och Absalom bjöd sina tjänare och sade: »Sen efter, när Amnons
      hjärta bliver glatt av vinet; och när jag då säger till eder:
      'Huggen ned Amnon', så döden honom utan fruktan.  Det är ju jag
      som bjuder eder det, varen frimodiga och skicken eder såsom
      käcka män.»
 29.  Och Absaloms tjänare gjorde med Amnon såsom Absalom hade bjudit.
      Då stodo alla konungens söner upp och satte sig var och en på
      sin mulåsna och flydde.
 30.  Medan de ännu voro på väg, kom till David ett rykte om att
      Absalom hade huggit ned alla konungens söner, så att icke en
      enda av dem fanns kvar.
 31.  Då stod konungen upp och rev sönder sina kläder och lade sig på
      marken, under det att alla hans tjänare stodo där med
      sönderrivna kläder.
 32.  Men Jonadab, som var son till Davids broder Simea, tog till orda
      och sade: »Min herre må icke tänka att de hava dödat alla de
      unga männen, konungens söner, det är Amnon allena som är död.
      Ty Absaloms uppsyn har bådat olycka ända ifrån den dag då denne
      kränkte hans syster Tamar.
 33.  Så må nu min herre konungen icke akta på detta som har blivit
      sagt, att alla konungens söner äro döda; nej, Amnon allena är
      död.»

 34.  Emellertid flydde Absalom.  -- När nu mannen som stod på vakt
      lyfte upp sina ögon, fick han se mycket folk komma från vägen
      bakom honom, vid sidan av berget.
 35.  Då sade Jonadab till konungen: »Se, där komma konungens söner.
      Såsom din tjänare sade, så har det gått till.»
 36.  Just när han hade sagt detta, kommo konungens söner; och de
      brusto ut i gråt.  Också konungen och alla hans tjänare gräto
      häftigt och bitterligen.
 37.  Men Absalom hade flytt och begivit sig till Talmai, Ammihurs
      son, konungen i Gesur.  Och David sörjde hela tiden sin son.
      >2 Sam. 3,3.
 38.  Sedan Absalom hade flytt och begivit sig till Gesur, stannade
      han där i tre år.
 39.  Och konung David avstod ifrån att draga ut mot Absalom, ty han
      tröstade sig över att Amnon var död.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/10_13.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free